Aidi

Ursprungsland: Marocko

Rasgrupp(SKK): 2 (Schnauzer och pinscher, molosser- och bergshundar samt sennenhundar)

Andra namn: Chien de Montagne de l'Atlas

Mankhöjd: 51-63 cm

Vikt: Ca 25 kg

Historia

Aidin finns sedan en lång tid tillbaka i bergen och på slätterna i Nordafrika. För närvarande finns rasen i ett stort antal i Atlasbergen i Marocko. Rasen lever med de halvnomadiska herdefolken i bergsmassiven och har till uppgift att skydda sin husbondes tält och ägodelar och även boskapen mot vilda djur.

Användning

Vakthund.

Egenskaper/Temperament

Rasen är oöm, självständig med stor pondus och har en extrem vaktinstinkt. Den är trogen och värdig tillsammans med sin egen familj, men misstrogen gentemot främlingar. Aidin kräver en hundvan ägare. Den är känslig och bör få mild men bestämd träning.

Pälsvård/Skötsel

Pälsen är mycket tjock och grov och måste skötas regelbundet med borstning och kamning. 

Övrigt/Att tänka på!!

Rasen är ovanlig i Sverige. Den trivs bäst i lantlig miljö med stora ytor. 

Australian kelpie

Ursprungsland: Australien

Rasgrupp: 1 (Vall-, boskaps - och herdehundar)

Andra namn: Australisk kelpie, kelpie, barb

Mankhöjd hane: 46-61 cm, Tik: 43-48 cm

Bild: SKK  

Historia

Rasen härstammar från olika typer av vallhundar, som engelsmän och skottar importerade till Australien under 1800-talets första hälft. Av dessa vallhundar formades en typ av hund som kom att bli en oersättlig hjälpreda för fårfarmarna. Australian kelpie blev känd som en outtröttlig vallare, lika användbar på de öppna slätterna som i de trånga fållorna, där det krävdes en tuff hund för att klara av de tätt sammanpackade fåren. Rasnamnet fick kelpien efter en berömd vallhund under 1870-talet som hette King's kelpie. Den första standarden för rasen skrevs 1902. 

Användning

Kelpien har en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, både på öppen ostängslad mark och i inhägnade fållor. Genom sin storlek och kapacitet har kelpien visat sig vara en utmärkt allroundhund. Den har inte bara nått framgångar som vallhund utan lämpar sig också mycket bra till hundsporterna bruks, agility och lydnad. Den passar även som tjänstehund inom såväl bevakning som räddning. En australian kelpie är mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon uppgift att lösa. 

Egenskaper/Temperament

Kelpien är en utomordentligt vaken, livlig och i hög grad intelligent hund med ett milt och fogligt lynne. Den har en påfallande lojalitet och plikttrogenhet. Rasen har en nästan outtömlig energi och kräver därför en hel del motion. Den är ganska självständig och kan ofta förutse förarens önskemål. Under vallningsarbetet är detta en stor fördel, då den reagerar på djurens rörelser snabbare än föraren. Den är mjuk mot sin förare men inte vek i arbetet. Typiskt är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsen är vattenavstötande och består av kort rakt täckhår och underull som endast kräver normal pälsrengöring och borstning. 

Övrigt/Att tänka på!!!

• Kelpie är en ras som inte är delad i utställningslinjer/brukslinjer. Att en brukschampion även är utställningschampion är vanligare än att hunden enbart är brukschampion. 
• Temperamentet är livligt och detta medför att den kräver en hel del motion och aktivitet. 
• Om det är enbart en sällskapshund man vill ha, är kelpie inte en lämplig ras. 
• Fel hanterad har rasen en tendens att bli stressad. Lär valpen därför att koppla av även i stressiga miljöer.
• Australian kelpie passar dig som uppskattar en spontant hund som älskar att göra saker tillsammans med dig. 
• En kelpievalp ser ut som en liten vuxen hund men promenader bör anpassas till lämplig längd för en valp. 

  Bild: Wikipedia

Afghanhund

Ursprungsland: Storbritannien, (Afghanistan)

Rasgrupp: 10 (Vinthundar)

Andra namn: Afghan hound 

Mankhöjd hane: 68-74 cm, tik: 63-69 cm

Historia

Det finns många teorier om rasens ålder och ursprung. Några hävdar en minst 7000-årig historia, med ursprung runt Mose berg i Sinai.  I Afghanistan menar man att detta är den hundras som valdes att följa med Noak på arken. Andra hävdar en inte äldre historia än några år, och att Afghanhunden inte är något annat än en sen avläggare till rasen saluki, med inblandning av många olika raser. De första individerna importerades till Sverige från England på 1930-talet. I dag ligger registreringsantalet på runt 100 om året. 

Användning

Afghanhunden är en sällskapshund, men kan också användas i sporterna hundkapplöpning och lure coursing (jakt efter konstgjort byte). Ursprungligen användes rasen för hetsjakt. Hundarna jagade i par, huvudsakligen förlitade de sig på sin goda syn och de lade själva ner sitt byte. Denna starka instinkt kommer fortfarande till uttryck när hunden springer lös i skog och mark och kan bli ett mycket svårhanterligt problem. Att ständigt hålla sin hund kopplad är en olycklig lösning eftersom rasen kräver stort svängrum för att få utlopp för sin energi.

Egenskaper/Temperament

Individer i rasen kan variera från mycket modiga till mycket blyga. Rasen kan vara avvaktande mot främlingar och väljer gärna sina vänner själv. Tillsammans med sina vänner visar den sin envishet, sina clownkonster, sin nästan skrämmande intelligens och sin tillgivenhet. 

Pälsvård/Skötsel

Valparna föds släthåriga och när pälsen sakteligen växer ut kan det vara svårt för en nybliven valpköpare att förstå vad pälsvården innebär. Som unghund kommer eldprovet. Då fäller den sin valppäls och kräver mycket skötsel för att hålla efter tovor som lätt uppstår. Håller man efter den vuxna hunden en gång i veckan med bad och borstning är det inget problem.

Övrigt/Att tänka på

- Rasen tillhör gruppen vinthundar där alla raser är extremt snabba.

                  - Afghanhunden har väldigt god syn, är också mycket vig och kan hoppa högt direkt från stående position.

- Cykelmotion är ett utmärkt sätt att motionera sin vuxna hund på. 

- Afghanhunden har ett stort frihetsbehov och behöver mycket motion för att inte bli uttråkad.

- Rasen kräver bad och borstning minst en gång i veckan. Pälsen ska fönas torr. 

- Afghanhunden kan vara känslig för häftiga och oväntade tag. Den är annars lugn och tålmodig. 

- Rasen fäller i stort sett det som kommer i borsten. Tiken brukar fälla mer eller mindre vid löp och skendräktighet. 

- Afghanhunden är mycket intelligent och självständig och använder det till sin fördel. 

Bichon frisé

Ursprungsland: Belgien/Frankrike

Rasgrupp: 9 (Sällskapshundar)

Andranamn: Bichon á Poil Frisé 

Päls: Lockig

Mankhöjd: Max 30 cm

Historia

Bichon frisé härstammar från rasen bichon teneriffe. På 1400-talet tog spanska sjömän med dessa hundar till Teneriffa och därifrån fick de följa med på resor. Rasen blev sedan populär vid renässanshoven och därefter var den en uppskattad luffar- och cirkushund. Bichon frisé är formellt sett en relativt ungt ras och den första rasstandarden kom 1933. Det stora uppsvinget för rasen kom då den presenterades klippt, eftersom detta framhävde både de vackra proportionerna och rasens uttrycksfulla ögon. 1976 kom de första exemplaren av rasen till Sverige. 

Användning

Bichon frisé är en sällskapshund. Den är glad, lättlärd och villig att vara sin ägare till lags. Den kräver måttligt med motion, men tackar inte heller nej till skojig aktivering, som tex agility eller flyball. Bichon frisé passar även perfekt till en oerfaren hundägare. Den går också bra ihop med barn. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är positiv och glad och gillar att vara med på det mesta. Det härliga temperamentet är ett av rasens signum. 

Pälsvård/Skötsel

Bichon frisé har en krävande pälsvård, viktigt att vara införstodd med att det tar tid att sköta en bichon frisé. Hunden ska kardas och kammas varje dag, samt badas ungefär vart fjortonde dag. Efter att hunden badats ska den fönas torr och samtidigt ska pälsen kardas, så att den blir rak. Skötseln tar i snitt 2 timmar per vecka, utöver tiden för badning och föning. Beroende på pälskvalitet bör hunden klippas ungefär vart sjätte vecka. En av rasens fördelar är att den inte fäller. 

Övrigt/Att tänka på

En bichon frisé kräver mycket pälsvård, så var beredd på att lägga ner mycket tid på det!

BRACCO ITALIANO

Ursprungsland: Italien

Rasgrupp: 7 (Stående fågelhundar)

Vikt: 25-40 kg

Mankhöjd hane: 58-67 cm, Tik: 55-62 cm

Historia

Bracco italiano är en mycket gammal italiensk hundras. Den har under hundratals år använts för fågeljakt. Den har under seklerna utvecklats i takt med jaktens behov. Den finns avbildad på fresker från 1300-talet vilket är bevis för att rasen med odiskutabel tidlöshet behållit både sin typ och sina anlag som stående fågelhund. 

Användning

Bracco italiano används som stående fågelhund och är specialiserad för jakt i våtmarker. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är tålig och lämpad för all sorts fågeljakt. Den är pålitlig och begåvad med utmärkt förmåga att förstå, samt så är den lugn och lätt att träna och lära. Bracco italiano är en intelligent och lydig hund och under jakt håller den en mycket bra kontakt med sin förare. 

Pälsvård/Skötsel

Bracco italiano är en korthårig hund som inte kräver någon speciell pälsvård. Den bör dock badas vid behov. Man bör kolla öron och klor regelbundet. Man bör också kolla eventuella hudveck. Håll torrt och rent, så att det inte bildas svamp. 

Övrigt/Att tänka på

Rasen blir i allmänhet ca 10-11 år gammal.

Alpenländische dachsbracke

Rasgrupp: 6 (Drivande hundar, samt sök- och spårhundar)

Ursprungsland: Österrike

Mankhöjd: 34-42 cm

Historia

Redan i forntiden användes jakthundar som var förvånansvärt lika Alpenländische dachsbracke och rasen är en av de äldsta jakthundsraserna med ursprung i Mellaneuropas bergstrakter. Aveln sköttes av yrkes-och bergsjägare som endast avlade efter prestation utan hänsyn till utseende. 

År 1932 erkändes rasen som den tredje viltspårhundrasen i Österrike och internationellt erkändes den 1975. De första importerna till Sverige kom från Österrike under senare delen av 1990-talet. 

Svenska Schweisshundklubben, vilket Alpenländische dachsbracke tillhör, bildades 1983.

Användning

Alpenländische dachsbracke används huvudsakligen vid eftersök på klövvilt, men även som kortdrivande på hare och räv samt på rådjur i Sverige. Den är också användbar vid jakt på vildsvin och kan även uppfostras till att apportera mindre hårvilt samt fågel på land och i vatten.

För att bli utställningschampion måste en Alpenländische dachsbracke ha meriter från viltspårprov. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är orädd, lugn och arbetsvillig. Den har vilt - och rovdjursskärpa. Spårarbetet ska vara lugnt, säkert och släpps den på skadat flyende vilt bör den med skall förfölja och ställa viltet. Vid drevjakten krävs jaktpassion, spårnoggrannhet och spårvilja över inte alltför stora ytor. 

Rasen har ett vänligt sinnelag gentemot familjemedlemmar. Den kan dock vara något reserverad mot främlingar. 

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov. 

Övrigt/Att tänka på

Alpenländische dachsbracke är en utpräglad jakthund för jägare med behov av en eftersökshund och/eller kortdrivande hund. Den passar därför inte enbart som sällskapshund. Den passar inte som hundgårdshund. Social träning i tidigt skede är nödvändig för att minska rasens självständighet. 

Akita

Ursprungsland: Japan

Rasgrupp: 5 (Spetsar och urhundar)

Andra namn: Akita inu

Mankhöjd hane: 64-70 cm, Tik: 58-64 cm

Historia

Akita är den största av sex hundraser som sedan urminnes tider har funnits i Japan. 

Dagens akita är resultatet av ett stort restaureringsarbete som japanerna har lagt ned på rasen de senaste årtiondena. Typ, färg och temperament har renodlats tillbaka till den ursprungliga japanska jakthunden som funnits i hundratals år i norra Japan. Allt för att återskapa "Original-akitan", matagi inu. Detta har resulterat i att den japanska akitan numera skiljer sig avsevärt från efterkrigtidens variant, genom en lättare och torrare kropp, röd, vit, tigrerad eller sesamfärgad päls och ett starkt orientaliskt utseende. 

Användning

Akitan används idag mest som sällskapshund. Men den är även en populär utställningshund. Den används också som eftersökshund med framgång. Den älskar att använda näsan och tar både markspår och luftspår. 

En akita trivs lika bra med att arbeta som att ta det lugnt en morgon. Olika aktiveringar som tex spår, sök, promenader med klövjeväska, agility och lydnadsträning är aktiviteter den gärna deltar i. Akita är bra på mycket, men den är ingen utpräglad specialist på något. Den njuter av att vara med sin flock. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är en ursprunglig hund med utpräglade ledaregenskaper som kräver en del hundkunskap och tålamod. Den är normalt en tyst, lugn, oberörd och värdig hund men kan trots detta snabbt växla från vila till aktivitet, för att lika snabbt koppla om till vila igen. Akita är lojal och tillgiven sin familj och skyddar denna till varje pris. Den tycker inte om att vara socialt isolerad från sin familj, utan vill helst vara i händelsernas centrum och flyttar sig gärna för att kunna hålla ögonen på sin ägare.  Den är en stolt och värdig hund med stark integritet. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsstrukturen ska vara grova,  raka täckhår och mjuk tät underull. Pälsen på manken, baksidan av låren  och svansen är längre än på resten av kroppen. Normalt fäller den det mesta av sin underull 2 ggr om året, vissa gånger även täckhåren. Vid fällning av underullen rekommenderas ordentlig urkamning, i övrigt kräver den ingen speciell pälsvård. 

Övrigt/Att tänka på

Även om rasen är självsäker, ambitiös och hård bör den inte fostras med omild hand. Den vill följa sin ägare och är uppmärksam på ägarens signaler. Den kräver en pålitlig ägare som ger tydliga direktiv. Brysk behandling ökar snarare än minskar oönskat beteende hos hunden när den mister förtroendet för sin förare. En ägare som förlorar behärskningen avslöjar sin osäkerhet och kan framkalla mer dominans hos hunden, som då kan anse sig bättre lämpad till flockledare. Trygghet, konsekvens och positiv inlärning ger bäst resultat. (Tänk på att detta gäller ALLA hundraser, men vissa kräver att man är extra tydlig, som då tex akita!)

Tax

Ursprungsland: Tyskland

Rasgrupp: 4 (taxar)

Varianter och storlek: 

Tax (normalstor) 

Bröstomfång över 35 cm

Vikt upp till 9 kg 

Dvärgtax

Bröstomfång över 30 cm till 35 cm 

Kanintax

Bröstomfång högst 30 cm

Historia

Ordet tax kommer frå tyskans Dachs vilket betyder grävling. 

Taxen ska ha uppstått och renodlats från lågbenta tyska stövare. Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. De första taxarna i Sverige var allroundjakthundar, men kom att alltmer bli specialiserade som grythundar och långsamt drivande hundar.

Svenska Taxklubben grundades 1901. 

Användning

Taxen är en mångsidig jakthund. I samband med ökningen av rådjursstammen i Sverige under 40-talet uppstod behovet av små, långsamdrivande hundar och taxen utvecklades till en populär råddjursspecialist. Även om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt får vi inte glömma att många av rasens särdrag och formatet framavlats för att få en användbar grythund. De flesta taxar är framför allt trevliga familjemedlemmar och det är en av världens mest spridda hundraser. 

Temperament/Egenskaper

Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Den är passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa. En tax ska alltid utstråla mod och självsäkerhet, samt vara envis och energisk. Dessa egenskaper gör också taxen till en mycket uppskattad sällskapshund. De långhåriga varianterna och dvärg - och kanintaxar har ofta inte så utpräglade jaktegenskaper. 

Eftersom taxar avlats för att ha ett bra, starkt skall så låter de ofta som betydligt större hundar. De har också ibland lätt att skälla när de vill något, vilket är helt naturligt med tanke på deras arv. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsen på de korthåriga taxarna är kort, tät, glänsande och slätt åtliggande. Den korthåriga taxen bejöver ingen särskild pälsvård. 

Den långhåriga taxen behöver borstas och kammas med jämna mellanrum så att tovor inte bildas där håret är extra långt. 

Den strävhåriga varianten har en päls som behöver trimmas. Pälsen består av två lager; täckhår och underull. Ju fortare valpen/unghundens päls växer, desto tidigare bör den ses över första gången. I praktiken kan det handla om 5-6 mån ålder. Pälsen ska inte klippas. 

Korthårig tax

Långhårig tax

Strävhårig tax