Bichon havanais

Ursprungsland: Kuba

Rasgrupp (SKK): 9 (sällskapshundar)

Andra namn: Bichon Havanese, Habanero

Mankhöjd: Ca 21-29 cm

Historia

Egentligen härstammar rasen ursprungligen från Medelhavsområdet och fördes därifrån till Kuba av sjömän. I sitt ursprungsområde dog rasen mer eller mindre ut medan den fortsatte att utvecklas på Kuba, som mycket uppskattad sällskapshund åt aristokratin.

Användning

En Bichon Havanais har inga jakt – eller vallinstinkter. Den är lättlärd och är en riktigt bra familje – och sällskapshund. Den följer gärna med på äventyr.

Egenskaper/Temperament

Bichon havanais har ett mjukt sätt, är som sagt lättlärd, godmodig och ivrig att vara till lags. Den är vänlig, glad, charmig och även lite clownig.

Pälsvård/Skötsel

Rasen kräver en hel del pälsvård. Den ska inte klippas eller trimmas, men den måste kammas regelbundet och badas var 14:e dag för att pälsen ska hållas ren. Rasen fäller inte. Vid cirka 1-1,5 års ålder byter den till vuxen päls och då är det daglig kamning som gäller. Annars kan hunden lätt få stora tovor.

Övrigt/Att tänka på!

- Perfekt sällskapshund! 

- Har ett måttligt rörelsebehov och är lättlärda.

- De tycker om agility – och lydnadsträning. Även spårning. Det finns faktikst Bichon havanaiser som klarat jaktprov för rådjur. De har även använts som cirkushundar.

-Det krävs mycket pälsvård, men rasen fäller inte!

-Det är en frisk ras och har en låg försäkringspremie!

- Den är robust!

-Lever länge!

Bild: SKK.SE

Jag harr kommit på en idé!

Tänkte köra igång med "Dagens ras" igen, och vill just DU vara med och påverka? 

Du kanske har en hund av en viss ras som du vill berätta om och lite bilder/filmer som du tagit själv.

Skriv då gärna om just din ras och din hund (precis vad du vill, men tänk på att det ändå ska vara informativt) samt mejla mig bilder/filmer på din hund så lägger jag upp här på bloggen.

Dessutom länkar jag dig som tack! 

(Om du har en hemsida/blogg dvs)

Barbet 

Ursprungsland: Frankrike

Rasgrupp (SKK): 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar)

Andra namn: Épagneul Barbet, Barbet spaniel, Fransk vattenhund, Fransk vattenspaniel

Mankhöjd hane: 57-66 cm, Tik: 52-62 cm

Historia

Barbet är en mycket gammal ras som var vanligt förekommande i Frankrike. Den finns beskriven i litteratur från 1500-talet och framåt. Ursprungligen användes rasen till fågeljakt och då inte enbart som apportör. Den var inte rädd för kyla, utan arbetade i vatten, oavsett väderlek och årstid. Den sökte och stötte upp vilt, vilket gömde sig i vattenvegetationen och apporterade det skjutna bytet till sin förare. Rasen användes även som apporterande hund av den franska flottan. Namnet Barbet kommer från det franska ordet barbe (skägg). 

Användning

Ursprungligen användes rasen till fågeljakt, både som stötande i tät vass och som apportör. Det är en samarbetsvillig, arbetande ras som går att ha till jakt och till de flesta hundsporter. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är balanserad och mycket fäst vid sin familj. Den är även mycket sällskaplig och flexibel, vilket gör den till en lugn och trygg hund i nya miljöer. 

Pälsvård/Skötsel

Rasen Barbet kräver regelbunden borstning. Eftersom den inte fäller, måste de döda håren borstas ur. Periodvis tovar pälsen extra mycket vid byte från valp-och unghundspäls och när pälsen blir lång. Det finns olika typer av pälsstruktur; vågig/storlockig och krullig. Pälsen behöver klippas 1-2 ggr/år.

Övrigt/Att tänka på!

- Rasen kräver en hel del pälsvård.

- Den behöver mycket motion.

- En Barbet är väldigt sällskaplig och vill inte lämnas ensam långa stunder.

Då kör vi en lite mer annorlunda ras idag, alltid kul ju! 

Braque du bourbonnais

Ursprungsland: Frankrike

Rasgrupp (SKK): 7 (Stående fågelhundar)

Mankhöjd hane: 50-58 cm, Tik: 47-56 cm

Historia

Braque du bourbonnais är känd sedan 1598 och har Frankrike som ursprungsland. Rasen beskrivs som en angenäm jaktkamrat med sunt och robust utseende. Dess vita päls är helt eller fint prickig i brunt eller rött. Uppfödare från 1930-talet påbjöd färgen ”utblommad syren” och obligatoriskt att hundarna skulle födas med kort svans. Detta strikta urval höll på att äventyra rasens existens. Från 1970-talet åtog sig en grupp uppfödare rasens överlevnad. Nuvarande läge för rasen tillåter oss att se framtiden an med tillförsikt.

Användning

Rasen är en stående fågelhund men likväl även en trevlig allroundhund.

Egenskaper/Temperament

I hemmiljö är rasen mild och tillgiven. Under jakt gör dess jaktiver och intelligens att den lätt anpassar sig till mycket varierande terräng och villebråd. Hunden tar naturligt upp vittring i luften och visar en fallenhet för ståndarbete, vilket är både ändamålsenligt och exakt.

Pälsvård/Skötsel

Rasen har en fin, tät och kort lättskött päls. På ryggen ska den vara något grövre och kan där ibland också vara något längre. Den fäller normalt två gånger per år. Badas vid behov. 

Övrigt/Att tänka på!

Rasen är relativt ovanlig i Sverige. 

Har fått önskemål för ett tag sen att skriva om labradoren i dagens ras. Så jag tänkte jag skulle göra det nu... Tycker labradoren är en trevlig hund, lika duktig jakthund som familjehund!

Labrador retriever

Ursprungsland: Storbritannien

Rasgrupp (SKK): 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar)

Smeknamn: Labb, labbe

 Mankhöjd hane: 56-57 cm, Tik: 55-56 cm

Historia

Labradoren kommer troligen från Kanada, där fiskare använde den för att simma iland med förtöjningsrep till båtar. Besökande engelsmän fascinerades av dessa duktiga simmare och apportörer och tog rasen till England i början av 1800-talet. Där korsades den bla med andra retrieverraser och blev populär som apportör vid småviltsjakt. Den fick sitt namn, godkändes som ras av den engelska kennelklubben 1903. I dag anses England vara rasens hemland. På 1970-talet ökade rasen stort och den är idag mycket populär, inte minst i Sverige. 

Användning

Labradoren används främst till jakt, där den arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Den meriteras på jaktprov och utställning. Egenskaperna, vilka behövs för att bli en duktig apportör, bla samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust gör att den kan användas till nästan allt. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Den används även till andra sorters sök och spår, som tex bombhund, mögelhund och räddningshund. Vidare används den även som ledar-,service - och narkotikahund. Trots att labradoren inte är en brukshund så används den faktiskt även inom olika bruksgrenar och även agility och lydnad. Inte minst är labradoren lika trevlig att ha som sällskapshund/familjehund!

Egenskaper/Temperament

Labradoren är social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en flexibel och tillgiven följeslagare. Den vill gärna bära på olika saker. Labradoren behöver rätt mycket motion men framför allt mental stimulans. Den är mycket matglad och har därmed lätt att lägga på sig några extra kilon... Så det får man se upp med. Labradoren älskar även vatten. En annan utmärkande egenskap är det mjuka bettet som är viktigt för att inte skada bytet när det bärs i munnen.

Pälsvård/Skötsel

Labradoren har en lättskött och smutsavvisande päls. Under fällningsperioderna kan man lämpligen borsta sin labrador med tex en borste med gummipiggar. Vid behov badas hunden med eller utan schampo. Ska man ställa ut sin labrador kan man inför utställning runda av de yttersta håren på svansen. Bad med schampo strax innan utställning är inte att rekommendera.

Övrigt/Att tänka på!

Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel. Några har inriktning främst på de exteriöra egenskaperna, medan andra framför allt är intresserade av de jaktliga (jaktlabrador). Det är därför viktigt att du bestämmer dig för vilken rastyp du vill ha. 

Kolla även gärna detta trevliga filmklippet för mer information och om ni vill se labradoren in action   

Nu får ni sova så gott... så hörs vi imorgon med nya trevligheter!  Natti natti... 

American foxhound

Ursprungsland: USA

Rasgrupp (SKK): 6 (Drivande hundar samt sök-och spårhundar)

Mankhöjd hane: 56-63,5 cm, Tik: 53-61 cm

Historia

Rasens hemland är USA. Den har dock sitt ursprung i engelska foxhounds samt irländska och franska drivande hundar för jakt i koppel som importerades till England med immigranter mellan 1600-talet och 1800-talet. Även viss inblandning av tyska viltspårhundar har skett. American foxhound finns i flera olika varianter eller blodslinjer. Det finns mellan sju och åtta olika stamböcker i USA.

Användning

Drivande jakthund

Egenskaper/Temperament

Rasen är stark, uthållig och har en naturlig jaktförmåga. Den är vänlig och inte aggressiv. I början användes American foxhound för jakt på gråräv. Men då dessa var för långsamma för engelsk rävjakt importerades rödräv som inte fanns naturligt i östra USA. American foxhound måste tränas för att inte driva hjort, hare eller tvättbjörn som skulle vara lätta byten. Numer används rasen alltmer för singeljakt. Den amerikanska foxhounden är delstaten Virginias nationalhund. 

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Övrigt/Att tänka på

Rasen är mycket ovanlig i Sverige.

Alaskan malamute

Ursprungsland: USA

Rasgrupp (SKK): 5 (Spetsar och urhundar)

Vikt hanhund: Ca 39 kg, Tik: Ca 34 kg

Mankhöjd hanhund: Ca 64 cm, Tik: Ca 59 cm

Fotograf: Åsa Lindholm, Skk.se

Historia

Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om inuitfolkets (malamuter) starka draghundar. I slutet på 1800-talet ökade invandringen till området. Man upptäckte inuiternas effektiva draghundar men det nydanade kapplöpningsintresset medförde att draghundsförare köpte upp alla hundar de kom över och korsade dem för att få fram snabba draghundar. De "äkta", kraftiga malamutehundarna blev allt färre. I USA startade en aktion för att finna den gamla hundstammen och 1935 erkände den amerikanska kennelklubben rasen. 

Användning

Draghund

Egenskaper/Temperament

Alaskan malamute är ingen enmanshund och den är vänlig mot människor. Den saknar vaktinstinkt. Rasen kan dock uppvisa dominans mot andra hundar och den kräver ett konsekvent ledarskap. Alaskan malamute har framavlats för att arbeta som slädhund i polartrakter och då inte för snabba löp utan för att dra tung last. Den har även stark flockinstinkt, liksom känsla för hierarkisk rangordning. Likaså har den också mycket jaktinstinkt och kan vara en fara för tamboskap. Rasen skäller sällan, men man kan höra andra ljud från den såsom gnällningar, grymtningar, yl och woo-woo-woos. De brukar också tycka om att yla till sirener... 

Pälsvård

På en rastypisk hund krävs ingen pälsvård. Den fäller stora mängder ca 2 ggr/år då den är välpälsad. 

Övrigt/Att tänka på!!

- Rasklubben är mån om att bevara rasens exteriör och dragvilja och ser helst att hundar som går i avel har meriter från både utställning och dragprov. 

- Du ska tycka om att vara ute året runt om du väljer denna ras. 

- Alaskan malamute rekommenderas ej som förstagångshund. 

- Rasen älskar mat och kan vara tjuvaktig. 

American Staffordshire terrier

Ursprungsland: USA

Rasgrupp (SKK): 3 (Terrier)

Smeknamn: Amstaff

Vikt hane: 28-33 kg, Tik: 19-25 kg

Storlek hane: 46-48 cm, Tik: 45-46 cm

Bild: Fotograf Åsa Lindholm, Skk.se

Historia

Amstaffen härstammar från Pitbullterriern, som man i sin tur antar ha uppstått genom korsning mellan bulldog och terrier på 1800-talet. Amstaffen har avlats till kamp men sen den erkändes som självständig ras av Amerikanska kennelklubben 1936 har den istället avlats för egenskaper som passar in i ett modernt samhälle och som gör den till en bra familjehund. Dess namn kommer från den engelska staffordshire terriern, som den är nära släkt till. År 1991 registrerades den första American staffordshire terriern i Svenska kennelklubben.

Användning

Amstaffen passar jättebra som familjehund hos en familj som har tiden och intresset till en sådan ras. Den fungerar även bra till exempelvis spår och lydnad. Amstaffen är helt enkelt lite av en allroundhund.

Egenskaper/Temperament

En amstaff är stabil, glad, orädd, envis och utstrålar livlighet, mod och självsäkerhet. En amstaff ska inte vara skygg eller rädd. Den är likaså mycket social och älskar människor. Den är nyfiken och tycker om att vara med där det händer saker. Rasen kan av en del uppfattas som påflugen och brötig. Den underkastar sig mycket sällan andra hundar. 

Pälsvård/Skötsel

Rasen har en kort päls som är mycket lättskött.

Övrigt/Att tänka på!!

En amstaff passar bäst hos en hundkunnig person. 

Den kräver en fast och konsekvent uppfostran.

Det är en stark hund, den är positiv och vill gärna vara med där det händer saker!