Aidi

Ursprungsland: Marocko

Rasgrupp(SKK): 2 (Schnauzer och pinscher, molosser- och bergshundar samt sennenhundar)

Andra namn: Chien de Montagne de l'Atlas

Mankhöjd: 51-63 cm

Vikt: Ca 25 kg

Historia

Aidin finns sedan en lång tid tillbaka i bergen och på slätterna i Nordafrika. För närvarande finns rasen i ett stort antal i Atlasbergen i Marocko. Rasen lever med de halvnomadiska herdefolken i bergsmassiven och har till uppgift att skydda sin husbondes tält och ägodelar och även boskapen mot vilda djur.

Användning

Vakthund.

Egenskaper/Temperament

Rasen är oöm, självständig med stor pondus och har en extrem vaktinstinkt. Den är trogen och värdig tillsammans med sin egen familj, men misstrogen gentemot främlingar. Aidin kräver en hundvan ägare. Den är känslig och bör få mild men bestämd träning.

Pälsvård/Skötsel

Pälsen är mycket tjock och grov och måste skötas regelbundet med borstning och kamning. 

Övrigt/Att tänka på!!

Rasen är ovanlig i Sverige. Den trivs bäst i lantlig miljö med stora ytor. 

Hej alla!

Idag ska vi på föreläsning om hundvård här i Gävle och vad man kan göra om olyckan är framme i sommar. Det är två veterinärer som håller i föreläsningen.

Jag tycker det kan vara riktigt bra att ha kunskap om sådant, speciellt eftersom sommaren är här och alla fästingar och huggormar dyker upp. Vi ska ju också bo ute i stugan i sommar och det ligger ju i skogen, där det såklart finns en hel del djur.  

Frågor som kommer att tas upp på föreläsningen är tex: 

- Vad gör jag med ett ormbett? 

- Är alla fästingar farliga?

- Hur ser jag att hunden lider av uttorkning? 

Jag kommer att senare i bloggen skriva lite om det som togs upp på föreläsningen. Så kika gärna in!

Jag är ledsen för att jag inte tipsat er om föreläsningen tidigare, men har inte haft riktigt tid att blogga så mycket. Men därför så skriver jag gärna några rader om den sen :)

Bild: Agria

TANDHYGIEN

Det är viktigt att börja med att borsta tänderna på valpen så fort som möjligt. På så sätt minimeras risken för hål i tänderna och sjukdomar i tandköttet. 

Först och främst måste valpen vänja sig vid tandborsten och smaken av tandkräm (använd en speciell hundtandkräm, inte din egen.)

Petosan tandkräm med kycklingsmak funkar utmärkt! Hundarna brukar tycka om den också. Finns att köpa på djuraffärer!  Även tandborstar finns att köpa på djuraffären.

Gör så här: 

Låt valpen lukta lite på tandborsten och tandkrämen. Börja sen med väldigt lite tandkräm på tandborsten och rör försiktigt vid tänderna. När valpen har vant sig vid detta kan du börja borsta, försiktigt och långsamt tills valpen har vant sig. Använd en mjuk tandborste och borsta utsidan av tänderna med försiktiga cirkelrörelser. Var extra noggrann vid tandköttet för där är det vanligt att det bildas tandsten. 

Borsta inte för hårt, då kan du skada tandköttet. Du behöver inte borsta på tändernas insida. Dels för att det är svårt att komma åt där och dels för att hundens normala tugg- och tungrörelser håller dessa ytor automatiskt rena. 

Råa ben

Man kan även, om man vill, istället för tandborstning ge sin hund råa ben. Även det håller hundens tänder friska. Dessutom får hunden näringsrik märg i sig. Men fråga veterinären om råd när det gäller detta! Jag föredrar dock själv tandborstning, för då får man även hantering av valpen/hunden på köpet. Det är tex viktigt att veterinär och domare på utställningar ska kunna titta i hundens mun och tänder utan problem. 

OBS!!! Ge aldrig hunden kokta ben eftersom de lätt splittras och bildar skarpa bitar som kan fastna i strupen eller magen. 

Hur ofta ska man då borsta tänderna på sin valp/hund? - Jag tycker man ska göra det varje dag! 1 gång om dagen på kvällen föredrar jag, för hundar gillar ju rutiner och samtidigt kommer de att förknippa tandborstning med nedvarvning om det görs på kvällen.

TÄNK PÅ! 

Som all annan hantering ska även tandborstning förknippas med något positivt och inte något tvång. Mys och gosa med valpen både innan och efter tandborstningen och ta det lugnt. Du kommer inte kunna borsta tänderna klockrent de första gångerna utan valpen måste först vänja sig vid tandborsten och tandkrämen och det kan ta ett tag! 

Hittade en bra "avcheckningslista"  på hur du valpsäkrar ditt hem, i tidningen Allt om valpar. Tyckte den var bra då den var kort och sammanfattad så jag tänkte dela med mig av den! 

Så valpsäkrar du ditt hem!!

• Sladdfritt. Fäst elsladdar och liknande ordentligt mot väggen så att valpen inte frestas att tugga på dem. 
• Spärra av. Sätt upp grindar till de rum där du inte vill att valpen ska vara. Kanske har du olämpliga saker framme, kanske en brant trappa, kanske är du rädd om mattorna. En vanlig barngrind fungerar utmärkt. 
• Hägna in tomten. Räkna inte med att kunna lämna en liten valp ensam ute om du inte har staket runt. Allra billigaste valphagen gör du med hjälp av kompostnät från trädgårdsaffären. En sådan hage är också lätt att utöka med flera sektioner.
• Plocka undan. Ställ undan små prydnadsföremål och andra saker du är rädd om som befinner sig i valphöjd.
• Giftfritt. Ta bort eller placera kompostgaller runt giftiga växter i trädgården. Kolla också att det inte finns utrymmen under trappor eller uthus där valpen kan krypa in och fastna. 

 

Australian kelpie

Ursprungsland: Australien

Rasgrupp: 1 (Vall-, boskaps - och herdehundar)

Andra namn: Australisk kelpie, kelpie, barb

Mankhöjd hane: 46-61 cm, Tik: 43-48 cm

Bild: SKK  

Historia

Rasen härstammar från olika typer av vallhundar, som engelsmän och skottar importerade till Australien under 1800-talets första hälft. Av dessa vallhundar formades en typ av hund som kom att bli en oersättlig hjälpreda för fårfarmarna. Australian kelpie blev känd som en outtröttlig vallare, lika användbar på de öppna slätterna som i de trånga fållorna, där det krävdes en tuff hund för att klara av de tätt sammanpackade fåren. Rasnamnet fick kelpien efter en berömd vallhund under 1870-talet som hette King's kelpie. Den första standarden för rasen skrevs 1902. 

Användning

Kelpien har en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, både på öppen ostängslad mark och i inhägnade fållor. Genom sin storlek och kapacitet har kelpien visat sig vara en utmärkt allroundhund. Den har inte bara nått framgångar som vallhund utan lämpar sig också mycket bra till hundsporterna bruks, agility och lydnad. Den passar även som tjänstehund inom såväl bevakning som räddning. En australian kelpie är mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon uppgift att lösa. 

Egenskaper/Temperament

Kelpien är en utomordentligt vaken, livlig och i hög grad intelligent hund med ett milt och fogligt lynne. Den har en påfallande lojalitet och plikttrogenhet. Rasen har en nästan outtömlig energi och kräver därför en hel del motion. Den är ganska självständig och kan ofta förutse förarens önskemål. Under vallningsarbetet är detta en stor fördel, då den reagerar på djurens rörelser snabbare än föraren. Den är mjuk mot sin förare men inte vek i arbetet. Typiskt är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsen är vattenavstötande och består av kort rakt täckhår och underull som endast kräver normal pälsrengöring och borstning. 

Övrigt/Att tänka på!!!

• Kelpie är en ras som inte är delad i utställningslinjer/brukslinjer. Att en brukschampion även är utställningschampion är vanligare än att hunden enbart är brukschampion. 
• Temperamentet är livligt och detta medför att den kräver en hel del motion och aktivitet. 
• Om det är enbart en sällskapshund man vill ha, är kelpie inte en lämplig ras. 
• Fel hanterad har rasen en tendens att bli stressad. Lär valpen därför att koppla av även i stressiga miljöer.
• Australian kelpie passar dig som uppskattar en spontant hund som älskar att göra saker tillsammans med dig. 
• En kelpievalp ser ut som en liten vuxen hund men promenader bör anpassas till lämplig längd för en valp. 

  Bild: Wikipedia

Hundar vet inte speciellt mycket om färger eftersom deras färgseende är begränsat. Under lång tid trodde man att hunden bara såg världen i olika grå nyanser, men senare forskning har visat att hunden har ett visst färgseende. Nu vet man att hunddjur inte kan skilja på rött och grönt och att dem troligen ser världen i blått och gult. 

Källa: Vad vet din hund, av Stanley Coren & Janet Walker

Afghanhund

Ursprungsland: Storbritannien, (Afghanistan)

Rasgrupp: 10 (Vinthundar)

Andra namn: Afghan hound 

Mankhöjd hane: 68-74 cm, tik: 63-69 cm

Historia

Det finns många teorier om rasens ålder och ursprung. Några hävdar en minst 7000-årig historia, med ursprung runt Mose berg i Sinai.  I Afghanistan menar man att detta är den hundras som valdes att följa med Noak på arken. Andra hävdar en inte äldre historia än några år, och att Afghanhunden inte är något annat än en sen avläggare till rasen saluki, med inblandning av många olika raser. De första individerna importerades till Sverige från England på 1930-talet. I dag ligger registreringsantalet på runt 100 om året. 

Användning

Afghanhunden är en sällskapshund, men kan också användas i sporterna hundkapplöpning och lure coursing (jakt efter konstgjort byte). Ursprungligen användes rasen för hetsjakt. Hundarna jagade i par, huvudsakligen förlitade de sig på sin goda syn och de lade själva ner sitt byte. Denna starka instinkt kommer fortfarande till uttryck när hunden springer lös i skog och mark och kan bli ett mycket svårhanterligt problem. Att ständigt hålla sin hund kopplad är en olycklig lösning eftersom rasen kräver stort svängrum för att få utlopp för sin energi.

Egenskaper/Temperament

Individer i rasen kan variera från mycket modiga till mycket blyga. Rasen kan vara avvaktande mot främlingar och väljer gärna sina vänner själv. Tillsammans med sina vänner visar den sin envishet, sina clownkonster, sin nästan skrämmande intelligens och sin tillgivenhet. 

Pälsvård/Skötsel

Valparna föds släthåriga och när pälsen sakteligen växer ut kan det vara svårt för en nybliven valpköpare att förstå vad pälsvården innebär. Som unghund kommer eldprovet. Då fäller den sin valppäls och kräver mycket skötsel för att hålla efter tovor som lätt uppstår. Håller man efter den vuxna hunden en gång i veckan med bad och borstning är det inget problem.

Övrigt/Att tänka på

- Rasen tillhör gruppen vinthundar där alla raser är extremt snabba.

                  - Afghanhunden har väldigt god syn, är också mycket vig och kan hoppa högt direkt från stående position.

- Cykelmotion är ett utmärkt sätt att motionera sin vuxna hund på. 

- Afghanhunden har ett stort frihetsbehov och behöver mycket motion för att inte bli uttråkad.

- Rasen kräver bad och borstning minst en gång i veckan. Pälsen ska fönas torr. 

- Afghanhunden kan vara känslig för häftiga och oväntade tag. Den är annars lugn och tålmodig. 

- Rasen fäller i stort sett det som kommer i borsten. Tiken brukar fälla mer eller mindre vid löp och skendräktighet. 

- Afghanhunden är mycket intelligent och självständig och använder det till sin fördel. 

Av någon egendomlig anledning har små hundar visat sig drömma oftare än stora. En dvärgpudel kan drömma så ofta som vart 10:e minut, medan en Mastiff eller en Irländsk varghund drömmer med upp till 1,5 timmes mellanrum. Precis som hos människan hänger drömmar ihop med åldern och valpar drömmer således oftare än vuxna hundar. 

De olika hundraserna verkar ha olika stort sömnbehov. En del stora hundraser som Newfoundland, S:t bernhardshunden och Mastiffen tillbringar en stor del i sitt liv i sovande tillstånd, och kan sova upp till 18 timmar/dygn. 

Källa: Vad vet din hund, av Stanley Coren & Janet Walker