Barbet 

Ursprungsland: Frankrike

Rasgrupp (SKK): 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar)

Andra namn: Épagneul Barbet, Barbet spaniel, Fransk vattenhund, Fransk vattenspaniel

Mankhöjd hane: 57-66 cm, Tik: 52-62 cm

Historia

Barbet är en mycket gammal ras som var vanligt förekommande i Frankrike. Den finns beskriven i litteratur från 1500-talet och framåt. Ursprungligen användes rasen till fågeljakt och då inte enbart som apportör. Den var inte rädd för kyla, utan arbetade i vatten, oavsett väderlek och årstid. Den sökte och stötte upp vilt, vilket gömde sig i vattenvegetationen och apporterade det skjutna bytet till sin förare. Rasen användes även som apporterande hund av den franska flottan. Namnet Barbet kommer från det franska ordet barbe (skägg). 

Användning

Ursprungligen användes rasen till fågeljakt, både som stötande i tät vass och som apportör. Det är en samarbetsvillig, arbetande ras som går att ha till jakt och till de flesta hundsporter. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är balanserad och mycket fäst vid sin familj. Den är även mycket sällskaplig och flexibel, vilket gör den till en lugn och trygg hund i nya miljöer. 

Pälsvård/Skötsel

Rasen Barbet kräver regelbunden borstning. Eftersom den inte fäller, måste de döda håren borstas ur. Periodvis tovar pälsen extra mycket vid byte från valp-och unghundspäls och när pälsen blir lång. Det finns olika typer av pälsstruktur; vågig/storlockig och krullig. Pälsen behöver klippas 1-2 ggr/år.

Övrigt/Att tänka på!

- Rasen kräver en hel del pälsvård.

- Den behöver mycket motion.

- En Barbet är väldigt sällskaplig och vill inte lämnas ensam långa stunder.

Varför valde jag fodret Sam's Field? 

Först vill jag bara tala om att kring det här med foder tänker vi olika kring och det respekterar jag. Så jag tänker nu framföra vad jag anser och hur jag själv vill ha det med foder. Hur ni vill ha det är upp till er själva   Likaså hur ni väljer att ta in informationen från detta inlägg                                                                                   

  Jag vill ha ett foder med mycket protein och lite spannmål. En bra mängd protein i ett foder är bra för bla valpens pälskvalité och muskeltillväxt. Det smakar även mer för hunden om det är rikligt med protein i fodret. Proteinet i Sam's Field kommer från färsk kyckling.

Potatis finns också i Sam's Field, vilket ger mycket energi till hunden. Det finns även majs, som är en källa till fiber (minns ni att jag skrev att fiber är idag väldigt underskattat i hundfoder, vilket inte är så bra. Läs om det i ett av mina inlägg om foder under kategorin "Foder").

Detta foder innehåller även laxolja som ger Omega-3 - fettsyror, vilket är bra för huden och pälsen. 

Även torkade äpplen finns som också innehåller fibrer. 

Tomater finns också i Sam's Field. De innehåller den starkaste antioxidanten som är bra för immunförsvaret. 

Sist men inte minst så innehåller Sam's Field även morötter som det finns vitaminer, mineraler, fibrer och antioxidanter i. Även det är bra för immunförsvaret. 

Alla dessa huvudingredienser gör att fodret bidrar till noll risk för foderallergi (dock ska man kanske ta just "noll risk" med en nypa salt), till skillnad från ett foder som innehåller mycket spannmål.

Vi gjorde ett litet veckoschema för Asterix första vecka hos oss. Jag tycker det är lättast med scheman vecka för vecka, då jag är väldigt organiserad och gillar struktur. Sen är detta schema självklart preliminärt för saker kan ju alltid ändras osv   Nu sitter det i alla fall fint och lättillgängligt på kylskåpet!   

Schemat som ni ser är väldigt kortfattat och är ej meningen ni ska förstå allt, haha  Men jag kan ju förklara lite vad jag menar med vissa punkter...

Första veckan i alla fall så föredrar jag inte att köra någon varsågod-träning vid matskålen. Varsågod-träning innebär alltså att valpen ska vänta på ett varsågod innan denne får äta. Jag tänker som så här att första veckan så kan valpen ha dålig aptit pga miljöombytet och därför är det bäst att vänta med denna typ av träning tills valpen är bekväm i sitt nya hem.

Jag tycker att man ska fokusera mycket på hantering kring valpen första veckan. Den ska lära sig att det är okej att du som husse/matte tar i den. Det är också bra att valpen är bra hanterad när ni ska till veterinären, utställningar senare mm. Asterix är redan lite van vid kloklippning hos uppfödaren men vi kommer bygga på det här i lugn takt.

Jag klipper gärna en tass om dagen än alla tassar på samma gång första veckan. Givetvis tycker jag även att valpen ska få känna på tandborsten och tandkrämen första veckan. Men det är om man vill borsta tänderna på hunden, vilket jag tänker göra. Att försäkra valpen är dessutom A och O det med, så gör det direkt!

Valpen bör vara vaken i max 2 timmar åt gången, sen behöver valpen vila. Det är en del av passivitetsträningen och bidrar till en stabil vuxen hund. Under första veckan tycker jag också valpen ska få bekanta sig med sina nya leksaker och leka mycket med oss här hemma för att skapa en bra relation.

Angående träning så fokuserar jag inte på det den första veckan. Jag klickar in valpen när jag känner att den har gjort sig stabil hemma och det kan ta allt i från några dagar till en vecka. Kanske även mer, beroende på valp till valp. Inkallning är väl det jag fokuserar mest på men jag ser inkallning mer som naturlig träning. Man ska inte tjata namnet heller utan låt det komma naturligt, för tjatar du namnet för ofta kan valpen till slut tycka du är tjatig helt enkelt. Kalla på valpen en gång, kommer den inte, ja gå då bestämt och hämta den utan att ge godis eller berömma - för den ska lära sig att kommer jag inte då husse/matte kallar ja då blir det tråkigt. 

Koppelträna kommer vi göra också första veckan. Men vi ska höra med uppfödaren hur långt hon har kommit med koppelträningen och så utgår vi ifrån det. Men en generell mall som jag tycker är bra att utgå ifrån är att koppelträna 2 ggr om dagen 5 min åt gången. Vidare, om valpen biter på förbjudna saker så tar du bort den därifrån och avleder med en leksak. Biter valpen på dig ignorerar du den och går därifrån bestämt. Ge den inte ens en blick där ett tag, för den ska veta att det inte är OK. Själva förbudsträningen och där kommandot "Nej" tycker jag man kan starta med nästa vecka. I lugn takt. 

I övrigt tycker jag valpen bara ska ta det lugnt hemma första veckan och utforska närmiljön utanför i lugn och ro. Gå därför helst ut på samma plats den första veckan och jag brukar föredra att ha den mycket lös då! 

Då kör vi en lite mer annorlunda ras idag, alltid kul ju! 

Braque du bourbonnais

Ursprungsland: Frankrike

Rasgrupp (SKK): 7 (Stående fågelhundar)

Mankhöjd hane: 50-58 cm, Tik: 47-56 cm

Historia

Braque du bourbonnais är känd sedan 1598 och har Frankrike som ursprungsland. Rasen beskrivs som en angenäm jaktkamrat med sunt och robust utseende. Dess vita päls är helt eller fint prickig i brunt eller rött. Uppfödare från 1930-talet påbjöd färgen ”utblommad syren” och obligatoriskt att hundarna skulle födas med kort svans. Detta strikta urval höll på att äventyra rasens existens. Från 1970-talet åtog sig en grupp uppfödare rasens överlevnad. Nuvarande läge för rasen tillåter oss att se framtiden an med tillförsikt.

Användning

Rasen är en stående fågelhund men likväl även en trevlig allroundhund.

Egenskaper/Temperament

I hemmiljö är rasen mild och tillgiven. Under jakt gör dess jaktiver och intelligens att den lätt anpassar sig till mycket varierande terräng och villebråd. Hunden tar naturligt upp vittring i luften och visar en fallenhet för ståndarbete, vilket är både ändamålsenligt och exakt.

Pälsvård/Skötsel

Rasen har en fin, tät och kort lättskött päls. På ryggen ska den vara något grövre och kan där ibland också vara något längre. Den fäller normalt två gånger per år. Badas vid behov. 

Övrigt/Att tänka på!

Rasen är relativt ovanlig i Sverige. 

Hittade en intressant artikel om brukshundsklubbarna i Härliga hund nummer 6, 2012. 

Det står bla att fler och fler nya hundägare inte ens känner till Svenska brukshundsklubben och allt fler vänder sig till privata företag för hundkurser mm. Man tänker mest att det beror på marknadsföringen, att SBK är dåliga på att marknadsföra sig.

Jag tror att det ligger mycket i det. Jag har kollat runt på flera brukshundsklubbar (de som ligger närmast mig) hemsidor och det är väldigt lite info och väldigt lite kurser/evanemang. Vad jag har fått uppfattningen kring i alla fall!

Jag har bokat in en valpkurs hos en privat instruktör (Annas hundskola)och de anordnar även regelbundna valpträffar och hundpromenader. Man får nyhetsmejl utskickat om tips på föreläsningar och kurser mm. De har även flera påbyggande kurser och privat träning mm. Ja faktiskt allt möjligt smått och gott!

Jag tror helt enkelt att genom att förbättra marknadsföringen och kontakten utåt kan bli ett otroligt upplyft för brukshundsklubbarna! 

Jag själv kommer att gå med i en eller två brukshundsklubbar här nära mig eftersom jag vill engagera mig i främst bruks. Men jag kommer att gå på parallella träningar och kurser även hos Annas hundskola.

Ni som har hund eller ska skaffa, har ni tänkt på att bli medlemmar i någon brukshundklubb eller gå på kurser hos ett privat företag? Rösta gärna i omröstningsrutan i vänsterspalten och motivera sen gärna i kommentarsfältet om ni vill...  

Skrev ju igår att jag skulle köpa ett matskålsunderlägg till Asterix, men eftersom jag älskar fina saker så blev det inte ett, utan två   

Finns hos http://fiasbutik.se för 68 kr

Finns hos http://fiasbutik.se för 40 kr

Har fått önskemål för ett tag sen att skriva om labradoren i dagens ras. Så jag tänkte jag skulle göra det nu... Tycker labradoren är en trevlig hund, lika duktig jakthund som familjehund!

Labrador retriever

Ursprungsland: Storbritannien

Rasgrupp (SKK): 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar)

Smeknamn: Labb, labbe

 Mankhöjd hane: 56-57 cm, Tik: 55-56 cm

Historia

Labradoren kommer troligen från Kanada, där fiskare använde den för att simma iland med förtöjningsrep till båtar. Besökande engelsmän fascinerades av dessa duktiga simmare och apportörer och tog rasen till England i början av 1800-talet. Där korsades den bla med andra retrieverraser och blev populär som apportör vid småviltsjakt. Den fick sitt namn, godkändes som ras av den engelska kennelklubben 1903. I dag anses England vara rasens hemland. På 1970-talet ökade rasen stort och den är idag mycket populär, inte minst i Sverige. 

Användning

Labradoren används främst till jakt, där den arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Den meriteras på jaktprov och utställning. Egenskaperna, vilka behövs för att bli en duktig apportör, bla samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust gör att den kan användas till nästan allt. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Den används även till andra sorters sök och spår, som tex bombhund, mögelhund och räddningshund. Vidare används den även som ledar-,service - och narkotikahund. Trots att labradoren inte är en brukshund så används den faktiskt även inom olika bruksgrenar och även agility och lydnad. Inte minst är labradoren lika trevlig att ha som sällskapshund/familjehund!

Egenskaper/Temperament

Labradoren är social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en flexibel och tillgiven följeslagare. Den vill gärna bära på olika saker. Labradoren behöver rätt mycket motion men framför allt mental stimulans. Den är mycket matglad och har därmed lätt att lägga på sig några extra kilon... Så det får man se upp med. Labradoren älskar även vatten. En annan utmärkande egenskap är det mjuka bettet som är viktigt för att inte skada bytet när det bärs i munnen.

Pälsvård/Skötsel

Labradoren har en lättskött och smutsavvisande päls. Under fällningsperioderna kan man lämpligen borsta sin labrador med tex en borste med gummipiggar. Vid behov badas hunden med eller utan schampo. Ska man ställa ut sin labrador kan man inför utställning runda av de yttersta håren på svansen. Bad med schampo strax innan utställning är inte att rekommendera.

Övrigt/Att tänka på!

Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel. Några har inriktning främst på de exteriöra egenskaperna, medan andra framför allt är intresserade av de jaktliga (jaktlabrador). Det är därför viktigt att du bestämmer dig för vilken rastyp du vill ha. 

Kolla även gärna detta trevliga filmklippet för mer information och om ni vill se labradoren in action   

Nu får ni sova så gott... så hörs vi imorgon med nya trevligheter!  Natti natti... 

Ännu en gång påminner jag er! Fast med en bild denna gång  Tyckte den här var bra, cirkulerar på facebook just nu.