Bichon frisé

Ursprungsland: Belgien/Frankrike

Rasgrupp: 9 (Sällskapshundar)

Andranamn: Bichon á Poil Frisé 

Päls: Lockig

Mankhöjd: Max 30 cm

Historia

Bichon frisé härstammar från rasen bichon teneriffe. På 1400-talet tog spanska sjömän med dessa hundar till Teneriffa och därifrån fick de följa med på resor. Rasen blev sedan populär vid renässanshoven och därefter var den en uppskattad luffar- och cirkushund. Bichon frisé är formellt sett en relativt ungt ras och den första rasstandarden kom 1933. Det stora uppsvinget för rasen kom då den presenterades klippt, eftersom detta framhävde både de vackra proportionerna och rasens uttrycksfulla ögon. 1976 kom de första exemplaren av rasen till Sverige. 

Användning

Bichon frisé är en sällskapshund. Den är glad, lättlärd och villig att vara sin ägare till lags. Den kräver måttligt med motion, men tackar inte heller nej till skojig aktivering, som tex agility eller flyball. Bichon frisé passar även perfekt till en oerfaren hundägare. Den går också bra ihop med barn. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är positiv och glad och gillar att vara med på det mesta. Det härliga temperamentet är ett av rasens signum. 

Pälsvård/Skötsel

Bichon frisé har en krävande pälsvård, viktigt att vara införstodd med att det tar tid att sköta en bichon frisé. Hunden ska kardas och kammas varje dag, samt badas ungefär vart fjortonde dag. Efter att hunden badats ska den fönas torr och samtidigt ska pälsen kardas, så att den blir rak. Skötseln tar i snitt 2 timmar per vecka, utöver tiden för badning och föning. Beroende på pälskvalitet bör hunden klippas ungefär vart sjätte vecka. En av rasens fördelar är att den inte fäller. 

Övrigt/Att tänka på

En bichon frisé kräver mycket pälsvård, så var beredd på att lägga ner mycket tid på det!

Snälla, gör inte så!! Lämna då hellre hunden hemma! 

Det finns faktiskt hundtjuvar. Och var inte så säker på att din hund skulle säga ifrån...

Idag när vi var och handlade stod en liten amstaffblandning (VALP!) utanför affären. När den såg oss så blev den jättetaggad på att följa efter oss. Vi hade lika gärna kunnat tagit den om vi hade varit hundtjuvar... Den verkade ju jättetaggad på folk! 

Var rädd om era hundar och koppla dem inte utanför affärer osv! Lämna dem hellre hemma i så fall eller om ni handlar med någon så kan den personen stå och hålla hunden medans ni är i affären. 

S:t bernhardshundarna fungerar bäst i lag med minst 3. Dem sänds ut i patrullering efter snöstormar och går längs stigarna och letar efter strandsatta individer. Om de träffar på ett offer för stormen lägger sig två av hundarna på varsin sida om personen för att hålla honom varm, och en av dem slickar honom i ansiktet för att väcka honom till medvetande. Under tiden har den 3:e hunden vänt tillbaka till klostret för att slå larm och visa munkarna vägen. Hundarna får alrig någon egentlig träning, för faktum är att ingen riktigt vet hur man ska träna en hund för att få den att göra så här. De yngre hundarna lär sig vad som förväntas av dem genom att springa efter de äldre som är ute på uppdrag. Det är hunden själv som avgör om den ska stanna hos offret eller hämta hjälp. 

Källa: Vad vet din hund, av: Stanley Coren & Yanet Walker

Amerikansk cockerspaniel

Ursprungsland: USA

Rasgrupp: 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) 

Smeknamn: Amris

Vikt: 13-15 kg

Mankhöjd hane: 37-39 cm, Tik: 34,5 - 36,5 cm

Historia

Rasen har ett gemensamt ursprung med cocker spaniel (den engelska varianten). Namnen spaniel var känt redan på 1300-talet och den allmänna åsikten är att de härstammar från Spanien. 

Dagens Amerikanska cocker spaniel började få sin typ i mitten av 1940-talet. Några få välpälsade individer dök upp och blev mycket populära. Man gjorde därefter en intensiv inavel på dessa och fick fram en typ med mer päls. 

År 1945 delades den i två raser; cocker spaniel och amerikansk cocker spaniel. De första importerna till Sverige gjordes på 1950-talet. 

Användning

Även om rasen under lång tid avlats endast för sällskap och utställning, så finns de ursprungliga jaktegenskaperna kvar i generna om man vill plocka fram dem. Det är en hund som kan användas till småviltsjakt och eftersom den har en mycket god näsa kan den lätt tränas inom viltspår. Liksom övriga spanielraser ska den arbeta tillsammans med sin förare både före och efter skott. Det finns hundar som tävlar framgångsrikt i till exempel agility, lydnad, freestyle och utställning. Det har även funnits individer som utbildats till räddningshundar. Amerikanska cocker spanieln är helt enkelt en allroundhund!

Egenskaper/Temperament 

Den amerikanska cocker spanieln är en orädd, glad och balanserad hund. Den är lättlärd men inte helt utan egen vilja. Mentaliteten är väldigt viktig, rasen ska ha den rätta spanielprägeln och vara en "merry cocker" med en ständigt glatt viftande svans. Det är en stor hund i en liten kropp och robust arbetsmyra i såväl skog och mark som på appellplan. Den hänger gärna med på långpromenad likväl som den gillar att slappa i soffan med hela familjen. Amerikanska cockerspanieln är en alert hund med mycket utstrålning. I hemmet finns den alltid med där du är och är en kompis i alla lägen. Den älskar allt och alla. 

Pälsvård/Skötsel

Amerikanska cocker spanieln får som vuxen en väl tilltagen päls, vilken måste skötas noga för att hunden ska må bra. Man kan hålla sin hund sportklippt för att göra livet lite lättare både för sig själv och hunden. Den bör trimmas minst 4 ggr/året och däremellan klippas rena på öronens insidor. Man behöver inte kamma hunden varje dag. Det är lagom med ett bad samt föning och borstning var eller varannan vecka. Har man varit ute i skog och mark bör pälsen kontrolleras en extra gång. 

Övrigt/Att tänka på:

- Rasen älskar sin familj och vill vara en del av den. 

- Det är en stor hund i en liten kropp som faktiskt kräver en hel del aktivitet för att må bra. 

- Pälsen måste skötas och trimmas regelbundet för att det inte ska uppstå hud- eller öronproblem. 

- Rasens ärftliga ögonsjukdomar debuterar vid 2-4 års åldern. 

I vissa kloster i Tibet för man in hundar till de döende. Munkarna tror nämligen att hunden tjänar som tillfälligt hem för en helig mans själ tills dess han kan återfödas eller reinkarneras i ny mänsklig gestalt. Vissa religiösa sekter går ännu längre. De tror att alla hundar är människor som kommer att anta mänsklig skepnad i sitt nästa liv. Forskarna är dock relativt eniga att det enda som döljer sig under hundens päls är en hund. Men vem vet...?

BRACCO ITALIANO

Ursprungsland: Italien

Rasgrupp: 7 (Stående fågelhundar)

Vikt: 25-40 kg

Mankhöjd hane: 58-67 cm, Tik: 55-62 cm

Historia

Bracco italiano är en mycket gammal italiensk hundras. Den har under hundratals år använts för fågeljakt. Den har under seklerna utvecklats i takt med jaktens behov. Den finns avbildad på fresker från 1300-talet vilket är bevis för att rasen med odiskutabel tidlöshet behållit både sin typ och sina anlag som stående fågelhund. 

Användning

Bracco italiano används som stående fågelhund och är specialiserad för jakt i våtmarker. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är tålig och lämpad för all sorts fågeljakt. Den är pålitlig och begåvad med utmärkt förmåga att förstå, samt så är den lugn och lätt att träna och lära. Bracco italiano är en intelligent och lydig hund och under jakt håller den en mycket bra kontakt med sin förare. 

Pälsvård/Skötsel

Bracco italiano är en korthårig hund som inte kräver någon speciell pälsvård. Den bör dock badas vid behov. Man bör kolla öron och klor regelbundet. Man bör också kolla eventuella hudveck. Håll torrt och rent, så att det inte bildas svamp. 

Övrigt/Att tänka på

Rasen blir i allmänhet ca 10-11 år gammal.

VISITATION

Att visitera hunden är viktigt för att tex upptäcka eventuella sjukdomar, skador, sår mm. Om du visiterar hunden regelbundet upptäcker du snabbt om något är fel. Då kan hunden få snabb behandling. När valpen är van vid att bli hanterad är det inga problem att visitera den. 

Hur ofta ska jag visitera min valp? Jag tycker man ska visitera valpen noggrannt i alla fall 1 gång i veckan. Liksom jag skrev i inlägget om hantering så tycker jag att man ska avse en specifik plats där all vård och skötsel ska ske. Tex en mjuk bädd på golvet i ett lugnt hörn. 

Även visitationen ska som hanteringen vara en trevlig stund dig och valpen emellan. Klappa och mycket med valpen och stressa inte med att få allting gjort i början. På så vis känner sig valpen avslappnad och trygg. Glöm inte att berömma valpen mycket när den är duktig och ge godis. 

Du ska under visitationen i tur och ordning kontrollera pälsen, tassarna, öronen, ögonen, munnen och tänderna samt svansen. 

Steg för steg:

1. Kontrollera pälsen och skinnet. Det är inte ofta hunden tycker illa om att man tar i pälsen eller skinnet eftersom den är van vid att bli klappad. Men det är en bra kontroll som du lätt gör. Du kan även göra denna kontroll samtidigt som du borstar hunden. Träna hunden att stå stilla genom att hålla en hand på nacken, hålla i halsbandet eller lägga en lugnande hand mot bringan. 

2. Kontrollera tassarna. Även om tassarna verkar ganska tåliga är det lätt att de blir skadade, av tex frön som tränger in mellan tårna och kan ta sig genom huden. Som jag nämnde under inlägget om hantering kan också taggar och stickor komma in i tassarna. Kontrollera tassarna som under hanteringen; dela på tårna och känn mellan dem samt känn på klorna och sporrarna (om valpen har några). 

3. Kontrollera öronen. Vänj valpen vid att du känner och tittar på örat och sedan lyfter upp öronlappen. Detta gör att det blir mycket lättare om du senare måste ge hunden någon form av medicin direkt i örat. Hunden kan tex ha fått en öroninflammation vilket gör mycket ont. Det måste genast behandlas. Bla därför är det viktigt att man kontrollerar valpens öron. 

4. Kolla munnen och tänderna. Valpar bråkar ofta då man ska se dem i munnen. Detta beror på att munnen och tandköttet kan vara ytterst känsliga, speciellt när de permanenta tänderna börjar komma vid 5-6 mån ålder. Vid den tiden bör du kontrollera att mjölktänderna lossnar som de ska. Om du kollar munnen och tänderna regelbundet upptäcker du om hunden har hål i tänderna eller någon infektion i munhålan. Det bästa är att be veterinären om råd hur du gör detta på bästa sätt, men jag ska ge er lite enkla tips. 

Börja med att känna runt nosen på valpen och belöna. Lyft sedan upp läpparna lite och belöna, fortstätt med att öppna munnen försiktigt genom att hålla den ena handen under nosen och tryck på båda sidor av käken bakom framtänderna och dra med den andra handens pek - och långfinger ner underkäken. Kolla på tänder och tandkött. 

Var uppmärksam på om valpen har dålig andedräkt. Det kan bero på tex infektion i bakre delen av svalget eller problem i mag- tarmkanalen. Vanligaste orsaken är dock plack och tandsten. 

5. Kontrollera svans och ändtarm. Det kan tyckas onödigt att få röra vid valpens svans, men en del hundar reagerar faktiskt mycket på detta. Fortsätt bara att klappa valpen över bakdelen och området kring svansen. När valpen vant sig kan du fortsätta med att försiktigt lyfta upp svansen en bit. Som jag skrev i inlägget om hantering så är det viktigt att röra även vid svansen då det underlättar om du senare någon gång måste ta tempen. Det är givetvis också bra att titta lite snabbt på hundens ändtarm, så den inte har sår där eller att det ser inflammerat ut mm. 

När du är klar med visitationen, beröm valpen och sitt kvar och gosa med den en stund! 

TÄNK PÅ: 

- Gör denna visitation minst 1 gg i veckan.

- Vänj valpen vid att bli hanterad först innan du visiterar. Har du inte läst om det så kolla i inlägget:

   "Vård/skötsel av valpen steg 1:Hantering" under kategori Valpliv.

- Ta det lugnt och stressa inte. MYS mycket med valpen under visitationen och belöna mycket när den är duktig och låter dig visitera den.  Hinn hellre inte med allt på en gång och mys med och lugna ner valpen om den blir sprattlig och nervös, än att skynda dig och ignorera att valpen tycker det är obekvämt. Det lönar sig för er båda och er relation!

I nästa inlägg under detta tema vård/skötsel av valpen kommer jag att skriva om tandborstning. Ha en bra fredagskväll nu. Pussar & kramar!! 

Alpenländische dachsbracke

Rasgrupp: 6 (Drivande hundar, samt sök- och spårhundar)

Ursprungsland: Österrike

Mankhöjd: 34-42 cm

Historia

Redan i forntiden användes jakthundar som var förvånansvärt lika Alpenländische dachsbracke och rasen är en av de äldsta jakthundsraserna med ursprung i Mellaneuropas bergstrakter. Aveln sköttes av yrkes-och bergsjägare som endast avlade efter prestation utan hänsyn till utseende. 

År 1932 erkändes rasen som den tredje viltspårhundrasen i Österrike och internationellt erkändes den 1975. De första importerna till Sverige kom från Österrike under senare delen av 1990-talet. 

Svenska Schweisshundklubben, vilket Alpenländische dachsbracke tillhör, bildades 1983.

Användning

Alpenländische dachsbracke används huvudsakligen vid eftersök på klövvilt, men även som kortdrivande på hare och räv samt på rådjur i Sverige. Den är också användbar vid jakt på vildsvin och kan även uppfostras till att apportera mindre hårvilt samt fågel på land och i vatten.

För att bli utställningschampion måste en Alpenländische dachsbracke ha meriter från viltspårprov. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är orädd, lugn och arbetsvillig. Den har vilt - och rovdjursskärpa. Spårarbetet ska vara lugnt, säkert och släpps den på skadat flyende vilt bör den med skall förfölja och ställa viltet. Vid drevjakten krävs jaktpassion, spårnoggrannhet och spårvilja över inte alltför stora ytor. 

Rasen har ett vänligt sinnelag gentemot familjemedlemmar. Den kan dock vara något reserverad mot främlingar. 

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov. 

Övrigt/Att tänka på

Alpenländische dachsbracke är en utpräglad jakthund för jägare med behov av en eftersökshund och/eller kortdrivande hund. Den passar därför inte enbart som sällskapshund. Den passar inte som hundgårdshund. Social träning i tidigt skede är nödvändig för att minska rasens självständighet.