Något som också är mycket viktigt att börja med då man får hem valpen är allmän vård och skötsel. Det innefattar allt från visitation, pälsvård, tandborstning mm. Jag tror att detta tyvärr är lätt att glömma bort och därför så har många hundägare idag problem då de tex ska klippa klorna på sin hund, borsta den eller när de tar hunden till veterinären. 

Nu kommer jag i detta inlägget att prata om hantering av valpen. Det man börjar med allra först och när valpen har vant sig vid att bli hanterad börjar man visitera den samt med annan skötsel. Därför är det mycket viktigt att man börjar med detta redan då man får hem valpen!

Hantering av valpen behöver inte vara något tråkigt, utan precis tvärtom; det ska istället vara en positiv stund tillsammans för hund och ägare. 

Hur ofta ska man då hantera valpen? Jag tycker man ska göra det ofta i början, men korta stunder! 1-2 ggr varje dag, cirka 5 minuter båda gångerna. Gör iordning en speciell plats där hanteringen och framtida vård/skötsel/visitation ska ske. Tex på något mjukt på golvet i ett lugnt avskilt hörn. 

TÄNK PÅ: Ha godis med vid hanteringen och beröm och belöna valpen MYCKET! De flesta valpar kommer att vilja fly och kommer att sprattla i början, men ge dig inte. Håll kvar valpen och gör ingen större affär av det hela. Ta det lugnt, och ta varje steg lugnt och sansat. Det är bättre att man inte hinner med varje steg en gång än att stressa igenom varje steg så att valpen kommer att förknippa hela situationen med tvång. Klappa hellre valpen lite , ge godis och mys lite, rör lite vid tassarna, ge godis och mys igen osv osv.... Då kommer valpen till slut tycka att detta var ju en trevlig stund och kommer förknippa det med något bra.

Gör så här: 

1. Börja med att stryka valpen från huvud till svans med lugna rörelser längs den sida som är närmast dig. Detta gör valpen lugn. 

2. Flytta nu handen över ryggen på valpen till den andra sidan och stryk den även här med långa, långsamma rörelser. Stryk inte för hårt för det kan göra valpen lite exalterad. 

3. Prata lugnande och ge valpen godis för att vinna dess förtroende när du rör vid ben och fötter. Långsamma försiktiga tag lugnar valpen och gör att du kan känna igenom resten av kroppen. 

4. Undersök tassarna en i taget. Dela på tårna och känn på klorna, även sporrarna om den har några. Börja med att bara röra vid tassen och belöna valpen. Tänk på att det är vanligt att hundar är extra känsliga när det gäller tassarna så lägg ner mycket tid på att få valpen att acceptera att du rör vid dem. Mycket beröm och godis! Som tidigare nämnt så stressa absolut inte, utan ge godis och mys hellre med valpen om den blir för exalterad när du rör vid tassen, istället för att ta alla tassar på en och samma gång. Det är mycket viktigt att kontrollera tassarna då det kan hända att valpen tex får en tagg eller sticka i tassen, dessutom är det viktigt för kloklippningen. 

5. Området kring svansen är mycket känsligt och de flesta valpar tycker inte om att man rör svansen så låt valpen få tid att vänja sig vid detta. Det underlättar om du ska ta tempen på valpen om den verkar hängig. 

Tänk på: Säger det återigen; Ta det lugnt! Se till att hanteringen blir en trevlig och positiv stund för både dig och valpen, för det lönar sig i längden, jag lovar! Du behöver inte hinna med alla dessa 5 punkter vid ett och samma tillfälle. Är valpen som sagt för sprattlig så fokusera hellre på att lugna ner den med långsamma klappar och godis och fortsätt nästa gång. Du känner efter själv helt enkelt hur din valp är. 

Men glöm inte:  Ge aldrig upp, det kommer att gå till slut! :)

I nästa inlägg under kategori valpliv kommer jag att ta upp steg 2 på vård/skötsel av valpen, vilket då är visitering. Håll utkik!

Akita

Ursprungsland: Japan

Rasgrupp: 5 (Spetsar och urhundar)

Andra namn: Akita inu

Mankhöjd hane: 64-70 cm, Tik: 58-64 cm

Historia

Akita är den största av sex hundraser som sedan urminnes tider har funnits i Japan. 

Dagens akita är resultatet av ett stort restaureringsarbete som japanerna har lagt ned på rasen de senaste årtiondena. Typ, färg och temperament har renodlats tillbaka till den ursprungliga japanska jakthunden som funnits i hundratals år i norra Japan. Allt för att återskapa "Original-akitan", matagi inu. Detta har resulterat i att den japanska akitan numera skiljer sig avsevärt från efterkrigtidens variant, genom en lättare och torrare kropp, röd, vit, tigrerad eller sesamfärgad päls och ett starkt orientaliskt utseende. 

Användning

Akitan används idag mest som sällskapshund. Men den är även en populär utställningshund. Den används också som eftersökshund med framgång. Den älskar att använda näsan och tar både markspår och luftspår. 

En akita trivs lika bra med att arbeta som att ta det lugnt en morgon. Olika aktiveringar som tex spår, sök, promenader med klövjeväska, agility och lydnadsträning är aktiviteter den gärna deltar i. Akita är bra på mycket, men den är ingen utpräglad specialist på något. Den njuter av att vara med sin flock. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är en ursprunglig hund med utpräglade ledaregenskaper som kräver en del hundkunskap och tålamod. Den är normalt en tyst, lugn, oberörd och värdig hund men kan trots detta snabbt växla från vila till aktivitet, för att lika snabbt koppla om till vila igen. Akita är lojal och tillgiven sin familj och skyddar denna till varje pris. Den tycker inte om att vara socialt isolerad från sin familj, utan vill helst vara i händelsernas centrum och flyttar sig gärna för att kunna hålla ögonen på sin ägare.  Den är en stolt och värdig hund med stark integritet. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsstrukturen ska vara grova,  raka täckhår och mjuk tät underull. Pälsen på manken, baksidan av låren  och svansen är längre än på resten av kroppen. Normalt fäller den det mesta av sin underull 2 ggr om året, vissa gånger även täckhåren. Vid fällning av underullen rekommenderas ordentlig urkamning, i övrigt kräver den ingen speciell pälsvård. 

Övrigt/Att tänka på

Även om rasen är självsäker, ambitiös och hård bör den inte fostras med omild hand. Den vill följa sin ägare och är uppmärksam på ägarens signaler. Den kräver en pålitlig ägare som ger tydliga direktiv. Brysk behandling ökar snarare än minskar oönskat beteende hos hunden när den mister förtroendet för sin förare. En ägare som förlorar behärskningen avslöjar sin osäkerhet och kan framkalla mer dominans hos hunden, som då kan anse sig bättre lämpad till flockledare. Trygghet, konsekvens och positiv inlärning ger bäst resultat. (Tänk på att detta gäller ALLA hundraser, men vissa kräver att man är extra tydlig, som då tex akita!)

Tax

Ursprungsland: Tyskland

Rasgrupp: 4 (taxar)

Varianter och storlek: 

Tax (normalstor) 

Bröstomfång över 35 cm

Vikt upp till 9 kg 

Dvärgtax

Bröstomfång över 30 cm till 35 cm 

Kanintax

Bröstomfång högst 30 cm

Historia

Ordet tax kommer frå tyskans Dachs vilket betyder grävling. 

Taxen ska ha uppstått och renodlats från lågbenta tyska stövare. Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. De första taxarna i Sverige var allroundjakthundar, men kom att alltmer bli specialiserade som grythundar och långsamt drivande hundar.

Svenska Taxklubben grundades 1901. 

Användning

Taxen är en mångsidig jakthund. I samband med ökningen av rådjursstammen i Sverige under 40-talet uppstod behovet av små, långsamdrivande hundar och taxen utvecklades till en populär råddjursspecialist. Även om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt får vi inte glömma att många av rasens särdrag och formatet framavlats för att få en användbar grythund. De flesta taxar är framför allt trevliga familjemedlemmar och det är en av världens mest spridda hundraser. 

Temperament/Egenskaper

Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Den är passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa. En tax ska alltid utstråla mod och självsäkerhet, samt vara envis och energisk. Dessa egenskaper gör också taxen till en mycket uppskattad sällskapshund. De långhåriga varianterna och dvärg - och kanintaxar har ofta inte så utpräglade jaktegenskaper. 

Eftersom taxar avlats för att ha ett bra, starkt skall så låter de ofta som betydligt större hundar. De har också ibland lätt att skälla när de vill något, vilket är helt naturligt med tanke på deras arv. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsen på de korthåriga taxarna är kort, tät, glänsande och slätt åtliggande. Den korthåriga taxen bejöver ingen särskild pälsvård. 

Den långhåriga taxen behöver borstas och kammas med jämna mellanrum så att tovor inte bildas där håret är extra långt. 

Den strävhåriga varianten har en päls som behöver trimmas. Pälsen består av två lager; täckhår och underull. Ju fortare valpen/unghundens päls växer, desto tidigare bör den ses över första gången. I praktiken kan det handla om 5-6 mån ålder. Pälsen ska inte klippas. 

Korthårig tax

Långhårig tax

Strävhårig tax   

Nu är vi inne på det tredje som jag också tycker är jätteviktigt att börja med när man får hem sin valp; Förbudsträning!  För ingen vill väl ha en vuxen hund som går och tar sönder möbler och snor mat... 

Det gäller att lära valpen innebörden av ordet "nej" väldigt snabbt. Men tänk på att det kan faktiskt ta tid! 

När valpen gör något oönskat (tex försöker stjäla mat från bordet, ta kläder, mm), säg bestämt "Nej" och korrigera därefter valpen (genom att tex ta bort den). Säg alltid "Nej" före korrigeringen så valpen kan ha en chans att göra rätt innan den blir tillrättavisad. Berömmet skall komma omedelbart då valpen börjar med det rätta betendet! 

Något som jag också tycker är bra är sk byteshandel. När valpen exempelvis tuggar på något otillåtet säg "Nej" och om valpen inte slutar ta ifrån det förbjudna föremålet och ge den tex dennes tuggben/leksak. Beröm valpen mycket när den tuggar på sin leksak. Gör även detta i allmänhet i början då valpen spontant går och tuggar på sina leksaker! På så vis förstår den att du blir nöjd när den gör det och att det är det den skall tugga på!

TÄNK PÅ: Att ALLTID vara konsekvent! Får valpen inte ta din strumpa, ja då gäller det ALLTID! Säger du "Nej" en gång men nästa gång struntar i det ja då får du en förvirrad valp som inte vet vad som är rätt och fel...

Det  finns också en jättebra övning som man kan träna "Nej" på. Egentligen är det i princip samma övning som jag pratade om i inlägget om Kontaktträning. 

Gör så här: Lägg en godisbit på marken och lägg en knuten hand över det. Valpen kommer att försöka ta godiset men håll kvar och säg "Nej". När valpen slutar säger du "Varsågod" och ger den godiset och berömmer den. På detta vis tränar du både "Nej" och "Varsågod". Utveckla övningen efter hand genom att lägga godisbiten på ett annat ställe och testa med olika föremål. Testa tex genom att inte ha en hand över godiset utan låt godisbiten ligga synlig för valpen. Släng iväg en leksak mm. 

TÄNK PÅ: Tjata inte "Nej" utan säg det bara en gång, risken finns annars att valpen tycker du blir alldeles för tjatig och vägrar lyssna. 

Nästa gång kommer jag att prata om hantering och skötsel av valpen. Hoppas ni kikar in! 

Airedalterrier

Rasgrupp: 3 (Terrier)

Ursprungsland: Storbritannien

Mankhöjd hane: 58-61 cm, Mankhöjd tik: 56-59 cm

Historia

Airedaleterriern har sitt namn efter dalgången vid floden Aire West i Yorkshire. Den har pga sin storlek inte använts som grythund utan istället till jakt på råttor, andra smågnagare och utter. 

År 1897 visades rasen för första gången på utställning och då under sitt nuvarande namn. Den blev snabbt populär och utvecklades från en något grovd byggd brukshund till en utställningshund med en allt mer markant terrierprägel. 

Användning

Andra hälften av 1800-talet (från början) användes Airedaleterriern nästan bara till jakt på utter och flodråttor. Den har också gjort insatser som brukshund. Idag har vi den mest som aktiv uppskattad utställnings - och sällskapshund. Rasen kan med rätt motivation och träning bli duktig på mycket. 

Temperament/Egenskaper

Airedaleterriern är en flott hund full med temperament. Den är robust och sportig. Den är en allroundhund som är pigg och villig att hänga med på det mesta. Airedaleterriern är intelligent, energisk och avlad för självständigt arbete - alltså tar den egna beslut om den inte styrs. 

Pälsvård/Skötsel

Airedaleterriern har en sträv och dubbel päls. Den bör kammas 1 gng/vecka med stålkam och klorna bör klippas med klotång. 2-3 ggr/år trimmar hunden. Det är viktigt att pälsen inte klipps eftersom den då blir mjukare, värmer sämre och drar åt sig vätska och smuts mer. Det är bäst att få hjälp av en kunnig trimmare, i alla fall i början. 

Övrigt

Rasen är den största av alla terrierraser. 

Här kommer ett inlägg om kontaktträning med din valp. Som jag pratade om innan så är kontaktträning ett av de saker man bör börja med redan då man fått hem sin valp. Så här kommer lite tips till er.... 

Kontaktträning

Kontakt är helt enkelt samspelet mellan hund och förare. Kontakt grundar sig på trygghet, tillit och vänlighet. Det är också grunden i all kommande lydnadsträning, utan bra kontakt mellan hund och förare kommer inte hunden att lyda. Etablerar du alltså inte en bra kontakt med valpen redan från första början kommer du med största sannolikhet få en svårlärd valp! 

Öva kontaktövningar med valpen redan då du får hem den, alltså från 8 veckors ålder! 

Den absolut viktigaste kontaktträningen är inkallningen. För att valpen ska kunna veta sitt namn samt komma till dig när du kallar måste du självklart öva detta ofta. I början är det godis och massa beröm som gäller. Träna både inne och ute. Kalla inte bara på valpen när ni ska gå hem när ni varit ute osv, då kommer valpen förknippa det med krav och att det blir tråkigt. Det är viktigt att inte ställa några krav på valpen!  Kalla på den ofta. Variera med att leka, berömma med röst och ge godis när den kommer. Det ska ALLTID vara positivt att komma till dig. Varierade belöningar är bäst!

Tänk på: Senare när du börjat koppelträna din valp, och du släpper den lös för att den ska springa av sig och/eller leka lite, så kalla INTE på valpen bara när den ska kopplas. Då kommer den förknippa det med som jag ovan nämt;  tråkigt, och kanske till och med försöka springa ifrån dig. Utan kalla hellre några ggr på den, ge godis, lek med den och sen får den springa iväg igen. 

Tänk på: I början tycker valpen att ALLT är spännande utomhus,  så bli inte förtvivlad om den inte lyssnar på dig. Det är många nya dofter, saker mm och en hel värld har ju öppnats upp för den lilla valpen. Så mitt råd är att INTE TJATA på valpen ute om den inte skulle vilja komma när du kallar på den. Då kan den tycka du är tjatig och tråkig och strunta i att komma alls. Kalla EN gång på valpen, tex: "Fido kom!" och inte flera. Kommer den inte; låt den vara. ELLER: Göm dig bakom ett träd, buske, sten mm så kommer valpen att leta efter dig och inse att det är bra att vara nära dig. Du kan även testa med att kalla på den när du gömt dig. Men göm dig inte alldeles för långt bort. Beröm alltid med godis/lek/röst mm när den kommer till dig.

En annan kontaktövning som är bra att börja med tidigt är ögonkontakten. 

Tips på övning: Håll tex en godbit (korv, köttbulle mm) i en hand nära ditt ansikte så att valpen ser den och vänta ut att valpen tittar på dig. Säg inget, men tittar den på dig MINSTA lilla så beröm och ge godbiten. Därför måste du vara snabb med belöningen. Försvåra sedan övningen ju duktigare valpen blir.  Sedan ska valpen kunna ha ögonkontakt med dig i flera sekunder. 

Gör denna övning många gånger men korta stunder. 

Utveckla den så att valpen även kan vänta och ha ögonkontakt med dig när du lägger ner godis eller en leksak på marken. Den ska ej ta föremålet förrän den tittat dig i ögonen, och du gett frisignal, tex "varsågod".

Lär även gärna valpen sitta och titta på dig innan du sätter ner matskålen, eller att den får "varsågod" till matskålen som du redan satt ner. 

Ju duktigare valpen blir så ska du som sagt utveckla detta och öva ögonkontakt på så många olika sätt/platser som möjligt. Tex när ni ska gå över en gata, innan valpen får apportera efter ett föremål mm (men detta är såklart lite överkurs, så börja absolut inte med sådana här krav). På så vis får du en hund som "frågar" dig ledaren innan den gör något. 

Nästa gång kommer jag prata om Förbudsträning som också är viktigt att börja med tidigt då man får hem valpen. Håll utkik. Hoppas detta inlägg även gav er bra tips och att ni känner er nöjda. Pussar och kramar!

Hade lite bloggtorka igår men nu är jag på benen igen. Så nu kör vi med dagens ras och senare kommer ett inlägg om Kontaktträning med valpen. Så ska försöka vara mer aktiv här som sagt!   

Affenpinscher

Grupp: 2 (Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar)

Ursprungsland: Tyskland

Vikt: 4-6 kg

Mankhöjd: 25-30 cm

Historia

Affenpinschern är en mycket gammal ras. Dess namn kommer från att rasen asetts ha ett apliknande utseende. Affen = apa på tyska.

En man från Lübeck i Tyskland var den första att föda upp rasen. En liten hund att ha inomhus för musjagande efterfrågades och efter några generationers medveten avel och korsningar med många andra raser fick de till sist fram en lämplig inomhushund; Affenpinschern. 

Efter första världskriget förödande effekter på rasens antal, lyckades rasen aldrig återhämta sig, och än idag finns det inte många utav dem i världen. 

Användning

Affenpinschern är en sällskapshund och lite av en allroundhund. Den gillar promenader och att vara med. Den är också lämplig till agility, spår och sök i olika former, tex kantarellsök. Den tycker om roliga övningar, som till exempel rallylydnad. 

Egenskaper/Temperament

Det som är karaktäristiskt hos rasen är att den har en mjuk tillgivenhet och vaksamhet. Temperamentet är lite förnämt skurkaktigt. Affenpinschern tar sig själv på stort allvar, den är intelligent och villig att vara till lags, därmed är den väldigt lättlärd. Den är lojal mot sin familj och sina vänner. Den är liten, uthållig och glad. Den är även modig och känslig.  Affenpinschern kan vara reserverad mot främlingar, men efter en stund kommer den oftast självmant fram och hälsar. Den är lämplig som familjehund och är en bra förstahund. 

Skötsel/Pälsvård

Affenpinschern har en lättskött päls. Den sträva pälsen kräver bara måttlig trimning. 

Australian cattledog

Grupp: 1 (Vall-,boskaps- och herdehundar)

Ursprungsland: Australien

Mankhöjd hane: 46-51 cm, Tikar: 45-48 cm

Historia

Australian cattledog är en boskapshund som avlades fram under första halvan av 1800-talet då nybyggarna behövde en tuff vallhund som klarade hjordar av halvvild nötboskap. Man fick fram hundar som tålde ansträngning och hetta och som kunde arbeta under tystnad. De var sk heelers, som vallade genom att bita boskapen i bakbenen. 

Användning

Detta är en arbetande ras, framtagen för vallning och vakt. Men den funkar likväl till bruks, som tjänstehund, lydnad, agility, viltspår och freestyle. En väldigt mångsidig ras med andra ord! 

Egenskaper/Temperament

Australian cattledog är en intelligent, lättlärd och har en extremt snabb uppfattningsförmåga och vaktinstinkt. Den kan vara något reserverad. Rasen lämpar sig bäst för en aktiv familj. 

Skötsel/Pälsvård

Australian cattledogs päls är lättskött och kräver ingen överdriven vård utöver borstning och rengöring vid behov. Den fäller ca 2 ggr per år. 

Övrigt

Valparna är oftast glada, öppna, lydiga och känsliga för ägarens röst. I den sk "slyngelåldern" kan de uppträda reserverat, ibland avvisande mot främmande och kan också bli olydiga och provocerande.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

 Australian cattledog                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Austrliann cattledog valp