Nej, det säger väl sig självt  Han är ju valp.

Men klart att vi planerar att göra det i framtiden!

Främsta planerna just nu är ju lydnad och spår, förhoppningsvis viltspår.

Sen får vi se hur det blir med skyddet också! 

Grejen är att jag vill nog testa mig fram, man vet ju inte om man ändrar sig, det kanske inte funkar eller någon annan anledning... eller finner en ännu roligare sport helt enkelt! Men som sagt så är lydnad och spår nummer 1, sen håller jag på att lära mig mer om skydd just nu, som sagt  Hoppas på att kunna åka och kika på en träning snart! 

Tjenatjena!

Lite dåligt här med uppdatering, woops. 

Just nu sitter jag och är hungrig som attan, Asterix sover och Jimmy kommer hem om någon timme kanske från jobbet...

Längtar till det för han kommer hem med godis, haha!

Vet ni vad, när jag är hungrig har jag inte speciellt mkt skrivlust (eller lust till någonting överhuvudtaget faktiskt) så lägger istället upp lite  bilder ifrån då vi bla miljötränade i skogen med Asterix häromdagen...

Vi har även hunnit åka ganska mycket buss och det har gått riktigt bra. 

Tittat på lite folk i stan också korta stunder.

Kan också meddela att vi pratat med Peter från Skutskär BK ang. skyddsträningen, men blev egentligen inte så mkt prat då han inte hann prata, så vi ska prata mer i början av kommande vecka. Men han tyckte det lät bra :) 

I alla fall så har vi kommit igång med föremålsträning; vi spinner vidare på föremålsintresse och kamplust.

Kamplusten går framåt, han kampar riktigt fint nu.

Föremålsintresset går framåt men han är tex inte intresserad av alla sina leksaker än... 

Får jobba med det!

Nej nu svamlar jag bara... så är det när man är hungrig.

jag behöver BÖCKER!

Får ev. sålt lite kurslitteratur imorgon för 1500 kr så kan nog köpa lite spårböcker samt annat smått och gott jag fått tips om ;)

Livsnjutare?

Gott med vatten när man är ute och klättrar.

Riktigt fin bild på honom tycker jag. 

Har märkt det att han är extra följsam när vi är ute på "okänd mark" , haha.  

Ja ni ser ;)

Balansövning på sten.

Han tycker det är riktigt roligt att klättra har jag märkt.

Och på stock.

"Äh nu skiter jag i detta... där är ju en pinne för tusan, mycket roligare!"

"Wohoo...pinne!"

Ja hmm hundsport...

fattar inte riktigt vad det är menat att man ska skriva här då, haha?

Okej får väl vara kreativ då! ^^ 

Jag är en lydnadsnörd och tycker om effektivitet. Så lydnad är nummer ett bästa hundsporten tycker jag!

 Sen tycker jag spår och sök är jättekul, framför allt viltspår. 

Kantarellsök verkar också vara sjukt kul. Det har jag dock aldrig testat så det får vi banne mig göra sen.

Har även öppnat upp ögonen för skydd och ska ringa en snubbe vi fick tag på på en av brukshundklubbarna i närheten som håller i det. Ska ringa och höra om man får kolla lite på några träningar och om lite tips osv. 

Skadar ju inte liksom. Man kan inte mer än att utmålas som ett pucko så världen går ju inte under i alla fall  

Ja nu har jag talat om vilka hundsporter jag tycker om...

Nu kan jag inte alla heller men de jag inte gillar är väl då agility, det är inte min grej nej.

Lite för spralligt för min del och sen så är en rottweiler ingen agilityhund, säger nog sig självt haha...

Tycker detsamma om freestyle i princip, inte min grej.

Kan inte riktigt sätta fingret på det men kanske har med min personlighet att göra vad vet jag.

Dock är agility och freestyle väldigt roligt att kolla på tycker jag men vill inte utöva det 

Ja denna omtalade diskussion då ja. 

Nästan som att man känner men åååh måste jag ge mig in i den igen.

Känns som att detta ämne ständigt diskuteras och det finns liksom två sidor av myntet på det ungefär, men ändå så diskuterar man vidare trots att man inte kommer fram till något  mer än vad man brukar komma fram till  hmm...

Jag har inget emot blandraser, vi har själv ägt och jag har tagit hand om sådana, men..

Det avlas tyvärr mycket hejvilt på olika raser idag, rent sjuka blandningar förekommer, vilket inte är sunt någonstans. 

Det finns skräckexempel där man blandat bla papillon med amstaff. 

Ja ni hör ju själva hur det låter, vart är det sunt någonstans?

Eller där man blandat vallhundstyper med draghundstyper samt slängt på lite jakthundstyper på det.

Vad får man då? En hund som eventuellt vallar cyklar/joggare och jagar alla möjliga djur ute samt eventuellt äter får 

Kanske var lite överdriven där men nog inte helt omöjligt detta faktiskt. 

Dock är jag också säker på att det faktiskt finns hejvilda blandningar som ändå blir stabila individer i rätt händer.

Sen finns det lite "schysstare" blandningar givetvis om man ska se det ur det perspektivet.

Men största problemet är egentligen att man aldrig kan vara helt säker då man köper en blandras, uppfödaren kan helt enkelt fått avelsförbud av SKK och därför avlar på blandraser eller oregistrerade hundar. Eller någon annan anledning.

Också är det tyvärr oftast så att uppfödarna som föder upp blandrasvalpar ställer inte några vidare krav på köparna och det slutar tyvärr ofta med att hundarna blir omplaceringshundar mm. 

Men ja, så här är det främst hos mig att jag vill veta vad jag får och väljer därför en renras framför blandras. 

Såklart kan inte jag säga att bara för att jag köper en renrasig rottweiler så är det ju inte så att allt kommer serverat på silverfat, alla saker gör tyvärr inte det. Man måste jobba själv och det mycket. 

Men sen har alla rottisar såklart allmänna gemensamma egenskaper! 

Köper jag dock däremot en blandras kanske jag måste gissa mig till och det blir väldigt mycket "vänta och se". 

Hursomhelst... jag kommer garanterat äga en blandras i framtiden 

Men då kommer jag inte köpa en blandrasvalp utan en vuxen omplaceringshund. 

 Varför? jo för att jag vill inte på ett direkt sätt stödja blandrasaveln.

Så, nu hoppas jag att folk inte fått fel uppfattning och tror att jag hatar  blandrashundar, hundar är oavsett ras för mig fina och älskvärda! 

Men jag avskyr aveln! ¨

Hoppas vi är klara med detta nu! 

Sitter och funderar lite på om man ska påbörja skvallerträning med Asterix, eller om jag bör vänta iaf ett tag till.

Vi har ju inte upplevt så mycket störningar än så länge. Så är ju onödigt då antar jag...

Sen är jag ändå liiite skeptisk och förvirrad kring det där med skvallerträning.

Kan hunden ändå "fråga" mig annars i olika situationer så behöver han väl inte skvallra? Eller? hmm...som sagt lite förvirrad!

Vi tränar ju redan nu på att han ska kunna "fråga" i olika situationer.

Haha och vet ni vad, träningen har banne mig givit resultat!! 

Jag satt och drack kaffe häromkvällen i soffan, Asterix ville såklart ha... Han satt och pep och tittade på kaffet och jag sa "Nej". Direkt efter det sökte han ögonkontakt med mig och väntade på ett "varsågod". 

Men i detta fall blev det givetvis inget "varsågod"  haha men rätt häftigt eller hur? 

Men idag tog han sisådär några steg mot en fågel, och då trodde jag det skulle bli jakt och blev ju automatiskt att man sa "nej". man agerade rent instinktivt där alltså. Fåglar är ju liiiite roligare kanske?? Fast jag tror på att.... jag som ägare måste ju vara det bästa som finns?? Och då sticker inte min hund efter vilt utan att fråga. Fast iofs, en VALP är ju en VALP, såklart att fåglar som han typ aldrig sett är något nytt och intressant.... 

Lite att fundera över där har jag ändå... 

Synpunkter/tankar kring skvallerträning som förebyggande?

Dela gärna med er!  Kommer även göra en omröstning om detta så kolla i vänsterspalten och svara gärna. Om ni vill motivera ert svar mer så kommentera gärna i inlägget! 

Igår fick han hälsa lite på grannens rottis Clara igen, och det gick jättebra denna gången.

Denna gång fick killen vara självständig och stå på egna ben på marken. Matte stod  en liten bit bort och höll uppsikt hela tiden. Till en början var det lite sisådär, men inget morr. När han såg att jag pratade och klappade klara såg han att det var lugna puckar. Då började han vifta på svansen 

Mjukost på tub är nya favoriten.

Hopp och lek. Har en lekmorrande rottweiler varje gång vi leker, (ni minns kanske att jag skrev om det rastypiska morrandet i olika situationer). Folk som går förbi undrar vad tusan som händer. Han låter verkligen jättefarlig för de som inte är vana ju. Lovar det att brottning och allmänt lattjande och knuffande är hans favoritlek. Såklart, vi leker ju på hundars vis.

Asterix överskattar som vanligt sig själv. Varje gång vi går förbi denna stocken vill han gå upp på den. Antagligen för att jag lärt honom det och vi brukar köra balansövningar på den. Så nu har han börjat försöka komma upp på den själv och det är han ju alldeles för liten för givetvis. Hahaha...

Då finns ju matte till hands för att hjälpa till såklart! Teamwork it is.

Just nu sover lillkillen.

Ännu en sak jag är stolt över är att han börjar vilja leka lite mer ute.

Råder inga krav där ännu, men idag kampade vi lite ute, fastän han grep inte lika bra i leksaken som inomhus men jag backar alltid bandet i nya miljöer och berömmer egentligen varenda tendens till att vilja leka. 

Jag har märkt att mina läsare minskat på sista tiden, jag förstår om ni blir trötta av att jag bara skriver om min hund Det ska bli en förbättring.

Nu när det är sommar är många av oss ute mer och tar med oss mat/fika ut i naturen för en trevlig picknick!

Men det gäller att vara försiktig för hundens skull!

Bild: Agria

Tex olika slags benrester är farliga för hunden. Tillagade fågel- , fläsk - och fiskben ska man vara extra försiktig med. Dessa kan nämligen splittras till mycket vassa bitar i hundens magsäck. På glupska hunder som inte tar sig tid till att tugga sönder benrester ordentligt kan de även sätta sig fast i gommen och i matstrupen.

Även glasspinnar blir sylvassa när de splittras och det händer att både flisor och hela pinnar perforerar hundens tarmar och magsäck.

Även engångsgrillspett i trä ska man se upp med. Det kan sticka hål på magsäcken och tarmen om hunden sväljer det.

Majskolvar är inte heller bra för hunden. De sätter sig som proppar i tarmen. Enda sättet att rädda en hund som svalt en bit majskolv är att operera den.

Men det är inte bara ätbara grejer som kan skada hunden... Krossade glasflaskor tex skär lätt sönder en hundtass. Likaså sönderskurna engångsgrillar av aliminium är också mycket vassa för en hund att sticka nosen i eller kliva på.

Hur förhindar man då dessa olyckor?

Ja det är ganska enkelt. Det gör man genom att alltid slänga sitt picknick-skräp i närmaste papperskorg. Ja även överlag om man går och äter något ute, för tänk på hundarna... Givetvis är det också viktigt att hålla koll på vad hunden stoppar i sig. 

Jag har haft en del husdjur förutom hund, bla katter hemma men tänkte först och främst prata lite om min foderhäst som jag hade då jag bodde hemma, i ca 4 år. 

Intention hette han enligt stamtavlan och var ett amerikanskt varmblod. Dock kallades han för Tösse.

Han var en gammal travare och på travet hade det gått jättebra för honom.

När han blev för gammal för travet omskolades han till ridhäst.

Tösse såg jag i en annons först då jag letade sköthäst/medryttarhäst och den sommaren 2006 var en underbar sommar tillsammans med denna häst. Det var en varm och solig sommar och vi hade hunnit med många fina uteritter.

Senare, för att göra en lång historia kort, så blev jag fodervärd på honom.

Tösse var faktiskt den enda häst jag träffat som jag kunde lita på 99,9% på. 

Han var gammal, tror han var 17 år när jag började rida honom (minns tyvärr ej exakt).

Han var så lugn och stabil i psyket så det var otroligt. Jag var aldrig rädd då jag var ute och red honom.

Någon gång har ju även han haft sina stunder, men då har han blivit rädd. Och jag har alltid kunnat kontrollera honom, har aldrig själv blivit rädd i de situationerna.

2 juni 2010 gick Tösse bort i plötslig tarmvred ute på sommarbetet.

Det var en mycket mycket jobbig dag, jag hade förlorat min bästa vän.

Men jag minns honom så väl och kommer alltid att göra, han var en underbar häst.

Kanske inte en hopp - eller dressyhäst, kanske ingen tävlingshäst och kanske inte något att skryta om på det planet; men för mig var han den bästa och oersättlig för alltid!

Vi ses sen min fina häst!  

Min första hund eller ja egentligen hela familjens första hund var Sebbe, en engelsk springer spaniel.

Jag minns att jag var väääldigt liten då vi köpte honom, minns faktiskt inte hur liten, det var sååå längesen!

Men Sebbe var en otroligt snäll och förarvänlig hund. 

Han älskade att strosa runt i skogen med oss och han var riktigt lättlärd och snäll mot alla! 

Men Sebbe blev tyvärr sjuk ganska tidigt i livet och gick bort alldeles för tidigt... 

Jag har tyvärr inegn bild på honom taget med kamera, men jag har kvvar bilderna av honom i minnet. 

Jag saknar dig, Sebbe!