Idag blir Asterix Storkäft 14 veckor. 

Tänk att han snart är hela 4 månader. 

Oj, oj, oj.

Asterix Storkäft har dock inte skött sig exemplariskt ute på gården idag så nu blir det långlina ett tag framöver.

MITT ansvar är det att han inte springer fram till folk. MITT! Kan aldrig skylla på någon annan...

han har dock oerhörd vaktinstinkt men han måste lära sig att denna gården är inte HANS...

Men han kommer faktiskt oftare på inkallning och börjar mer och mer uppmärksamma sitt namn.

Vi har även börjat träna "Stanna" .

Nästa vecka ska han också bli hanterad/visiterade av en för honom främmande person, Jimmys kompis kommer på besök. Daniel ville gärna också prova.

Det behöver han för framtida tävlingar och veterinärbesök.

Främst eftersom han blev fruktansvärt dåligt behandald hos veterinären sist när han skulle ta 12 v- sprutan.

Veterinären hälsade knappt ens på honom utan satte bara upp honom på bordet och började röra vid honom.
Asterix är en hund med mycket integritet så han morrade till och då tog veterinären honom i nackskinnet, vilket resulterade i att Asterix skrek mer och mer och allt bara eskalerade. Sen la han honom ner också till slut. Han var livrädd och skakade. 

Veterinären påpekade också till mig att Asterix indirekt var aggressiv vilket han inte är överhuvudtaget. Dum jävel som tror att en liten valp är aggressiv och född så. Han är lite osäker på folk och reserverad men det går bättre och bättre och han börjar till och med vilja hälsa självmant. Detta tror jag beror mycket på att vi varit mycket i stan och bara TITTAT på folk, har varit totalt kravlöst och han har därmed börjat känna sig mer bekväm runt folk.

Bra att han kan bedömma EN enda situation där min valp reagerade helt rätt (om ni frågar mig), eftersom han har faktiskt integritet och tycker inte om hårdhänta metoder. Jag tycker det är jättejobbigt att folk inte förstår hur en rottis fungerar men sen ändå har de mage att uttala sig. Det är ingen Amstaff eller Staffe eller någon annan människokär hund som RUSAR fram till folk och slickar dem i ansiktet. Att han har integritet det är inget fel med det. Och han har blivit bättre med folk!!

Chockad, arg och gråtandes gick jag ut från veterinären, men ändå i försök att inte smitta av mig på hunden så han tror det är något livsfarligt.... Det var jättejobbigt allting. Men vi kommer aldrig mer tillbaka dit .   

Vi ska byta veterinär och jag ska snart ringa någon veterinär här i närheten och fråga om vi får komma på besök så Asterix får en positiv upplevelse av det hela.