har varit medlem på vovve.net i några år men först nu på senare tid som jag börjat bli mer aktiv!

Dock så ångrar jag det väldigt mycket nu!

Till er trevliga människor som inte vill bråka mm så vill jag bara VARNA er om denna sida!

Det är flera ggr jag blivit ledsen och blir ledsen även när jag ser vad vissa folk skriver till andra.

Självklart finns det även mycket trevliga människor där med, det vet jag, men tyvärr så har jag inte fått erfara dem särskilt mycket!

Utan det är dem där människorna som påstår sig vara hövdingar över forumet och som vet allt om både avel, stamtavlor, uppfostran och ja då framför allt ANDRAS hundar! SPeciellt min hunds stamtavla!  

Ska man se det som något positivt istället då kanske? 

Har faktiskt inte tänkt på det men ja nu vet jag, ohja!  

Det roliga är att jag hade aldrig i hela helvete orkat eller haft tid till att kika runt på andra folks hundar stamtavlor och leta rätt på varenda jäkla hund i stamtavlan gjort och resultat på tävlingar mm!

Aja men vissa har ju det intresset... på gott och ont det hörrni!  

Sorry vovve.net, men hjälper ju inte att man sätter upp massa regler för forumet men sen tillåter ni ändå folk provocera andra. 

Ni förlorar en medlem idag i alla fall!

(En sak till: man kan inte avregga sig förrän man varit inaktiv i 7 månader, haha välkommen till 2000-talet....eller? )

Nu ska jag mysa lite med min hund som jag tydligen inte borde ha för jag vet ju ingenting!  

/Må gott

Då man bara vill hem till mamma och pappa, glömma allt dåligt för en gångs skull och bara åka hem ett tag.

Men mamma och pappa är så långt bort, flera hundratals mil och jag får se dem minst en gång om året...

Att jag tar vissa psykiska smällar hårdar eän andra är nog helt enkelt för jag har gått igenom en massa... skit rent ut sagt... har tagit hundratals psykiska smällar verkligen, speciellt under tiden jag varit sjuk och då min häst dog...

Saknar även gamla vänner som jag nästan inte har någon kontakt med överhuvudtaget längre sen jag flyttade till Gävle. 

Just nu sitter jag här och tårarna bara rinner som hos en liten barnunge...

Fan varför låtsas jag hela tiden vara stark, varför låter jag så sällan mina tårar rinna inför andra, varför...

Ville bara skriva av mig lite så här allmänt...

Ska nog ta en Treo nu för fick enorm huvudvärk.

Och försöka komma upp på benen igen, skönt ändå att Asterix sover just nu så att risken minimeras att han känner av att det är något med mig.

Och dela med mig av ett vackert klipp som väcker hopp inom mig och man blir glad iaf på slutet   

Jag orkade inte blogga igår...

Jag mår sådär idag... 

Jimmy är på jobb, han vaknade 5 i morse och åkte iväg runt kl 6.

Lämnade mig med en galen valp här hemma, jippi....

Dessutom jobbar Jimmy 6 dagar denna vecka och det  ganska länge varje dag.

Så min morgon har tyvärr inte startat på bästa sätt.

Som tur är har Asterix lätt för att somna, men i sängen när vi skulle morgonvila jag och han var han totalt galen, så han ligger och morgonvilar på golvet just nu nedanför mina fötter och jag sitter i soffan med en kopp kaffe. Omöjligt att somna om för min del!

Känner hungern komma smygandes men när jag är ensam med honom så hinner jag inte riktigt äta hursomhelst, så är det ju...Får passa på när han är lugn. Går han och hänger i gardinerna måste jag avbryta för jag accepterar inte ett sådant beteende överhuvudtaget. Inte en endaste sekund!

Man får ha deppiga dagar ibland...

Försöker tänka tillbaks på gårdagen, då allt gick så bra med bussåkning för Asterix del.

Vi åkte buss i 5-10 min, till Andersberg, för att åka till ett litet lugnare ställe.

Han var jättelugn och fin på bussen, skötte sig verkligen exemplariskt.

Men jag hade inte förväntat mig nå annat. Likaså går han jättefint i kopplet i nya miljöer, och det börjar faktiskt bli bättre då vi koppeltränar här utanför också. Han biter mindre och mindre på det och varje steg i rätt riktning är toppen. Lovade att jag skulle skriva om koppelträning igår, men hade verkligen inte tid eller ork till bloggen så kommer ett inlägg om det senare idag.

Jag är mest deppig för att vi fortfarande inte åkt ut till stugan och jag hatar att bo här i lägenheten just nu.

Vi bor på tredje våningen så varje gång man ska ut måste man springa upp och ner, och jag med min kondition....

Sen så känner jag mig inte säker här ute med Asterix, är en parkering bredvid fotbollsplanen vi leker på och jag är rädd att ju mer självsäker och äldre han blir desto längre bort kommer han att gå. För självsäkrare har han ju blivit, det kan jag konstatera... Men vi tränar inkallning för fullt! Det är mest när jag är ute själv med honom som jag är osäker och tänkte testa långlinan iaf varannan gång vi ska ut idag. På fredag eller lördag åker vi ut till Jimmys pappa iaf och ska vakta huset över helgen då de åker på semester. Så då bor vi i huset till att börja med, skönt. Sen flyttar vi ut till stugan i trädgården.

Annars, planer för dagen...

Fortsätta med kontaktträning, sitt och massa lek...

Vi försöker att leka ute just nu för här inne tkr iaf jag ska vara mestadels lugn och ro, ingen som helst anledning att fara runt som en idiot här har han. Han får dock leka med sina leksaker hur mkt han vill själv men det är en annan femma. Blir han för dryg inne genom att bita på mig och möbler, tänker jag lägga ett skinkspår till honom, skinka är han totalt galen i, det märkte vi igår, då vi börjat ha det till hanteringen och kloklippningen...Även nästa måltid ska han få söka efter, han behöver det, jobba för maten får man göra ibland! En sak som jag också märkt funkar ganska bra på honom när han är övervild är att ta honom i knäet och ta ett tuggben som jag själv håller i och så får han bita på det. Han lugnar sig på studs av någon anledning. 

Här kommer lite bilder från miljöträningen i parken i förrgår.

Sen dog kameran såklart så blev inga bilder från när han var duktig och gick fint på trottoaren i koppel trots massa bilar. Får bli bilder på det nästa gång!

Och såklart ska han ha den största pinnen...

Nej vi får höras senare, nu tänkte jag smyga iväg på toaletten.

Sen vaknar väl monstret och då är det dags att gå ut och jag fungerar ju tyvärr inte när jag är hungrig, men antar att det bara är att bita ihop och köra på... eller?

Ja ni minns väl mitt inlägg häromdagen :)

Om hundfolk och hur de tror sig veta allt bäst, hur de ska klanka ner och såra andra och verkligen LETA fel.

Jajamänn nu är de igång igen.  

Det här med Asterix öron ni vet, en liten skitsak egentligen om ni frågar mig, ser det bara som en bonus att han har perfekta rastypiska öron men eftersom mitt mål inte är utställning (förutom en enstaka för att bara få ett omdöme liksom, kan ju vara KUL känner man ju!)  utan bruks så bryr jag mig inte särskilt mycket faktiskt om öronen inte skulle gå och rättas till. Sen som sagt säg att jag varit djupt utställningsintresserad och att det var målet...och säg att han i framtiden får rosenöron och det stannar så, jaja så är det ju med det, ingen större skada skedd förutom att man får skita i utställningen!   Folk verkar ju tro att allt har med tävling att göra...eller har jag fel?

Så skriver man ett inlägg om detta då ja på ett hundforum här på nätet för att få råd om man kan börja massera öronen nu redan och i så fall när de rekommenderar att man tejpar dem om de inte rättar till sig...

Två personer svarade trevligt, sen kommer en tredje och skriver: "Ja du ska tejpa öronen annars kommer du få en galet ful hund" . Hör ni hur det låter (eller ja låter och låter, men ja ni fattar)?   

Då svarade jag något i stil med: "Han kommer iaf bli en galet bra brukshund!"

Så kom en fjärde person in och sade: "Vadå kan han inte bli en bra brukshund om han är snygg?" 

Seriöst, vart vill folk komma? Tror de seriöst att jag skulle älska min hund mindre för att han har icke rastypiska öron? Han är ju inte direkt den ende och sen så ska han som sagt bli en riktigt bra brukshund, he's meant for it you know   Han behöver inga perfekta öron för att vara bra på det. HAHA o så kommer folk och vrider och vänder och analyserar varenda jävla bokstav, "ahaaaa men hur tänker du nu?".....njaaa förstår fan inte egentligen varför jag ens skriver detta inlägg, mao lägger ner energi på det, hehe. Tokstollar ni vet!  

Tyckte bara det hela var lite kul, eftersom jag i förrgår skrev ett inlägg om just hundfolk och hur de älskar att lägga sig i och komma med negativa kommentarer...

Jaja there you go, levande bevis återigen.

Kommer nog aldrig få nog av bevis alltså!  Ni fattar nog vad jag menar...

Okejokej nu ska jag även vara lite allvarlig....  

Som sagt så är jag en människa som hatar att bråka, hatar att vara negativ gentemot andra, jag tycker om att stötta och hjälpa folk och sen när man själv blir utsatt för att folk rent ut sagt JÄVLAS med en så tar man av ren princip åt sig.

Jag har varit noga med att poängtera att även här på bloggen så är det fritt fram att tycka och tänka vad man vill, har aldrig påstått att jag har rätt i något och är inte en person som påstår det... men då förväntar jag mig även en god ton tillbaka. Har man inte en god ton gentemot mig, då skall man inte heller förvänta sig att jag ska vara trevlig tillbaka. 

Återigen, kan vara så att jag tar åt mig för mycket, jag vet inte, men ville bara skriva av mig!

Må gott!  

Fick inspiration från en annan hundblogg så tänkte också köra en sån där liten hiss- och diss lista.

Hana dissar

• Hundägare vars hundar är deras bebisar. Alltså hundägare som förmänskligar sina hundar.
• Hundägare som inte vågar vara roliga och ha kul med sin hund utomhus, mao tråkiga hundägare.
• Hundägare som daltar med sina hundar. Mao ömkar, behandlar dem som kristaller som lätt går sönder mm.
• Hundägare som klankar ner på andra hundägare och tror sig veta allt om DERAS hundar. 

Hana hissar

• Konsekventa, bestämda och lugna hundägare.
• Hundägare som kan fjanta, hoppa, skutta och helt enkelt skämma ut sig på hög nivå (Som vissa hade kallat det... men jag kallar det ha otroligt kul med sin hund!)
• Passivitetsträning.
• Fysisk kontakt och fysisk lek med sin hund! Användning av mycket kroppsspråk även från hundägarens sida.
• Skogspromenader
• Föremålsarbete

Ja då har lill-killen blivit hela 9 veckor och växer så det knakar vill jag lova.

Han är jätteduktig faktiskt på det mesta här hemma, speciellt på att slappna av och vila. Han sover ofta och länge och det behöver han eftersom han är valp!

Vi försöker  fokusera på att leka mycket med honom, speciellt ute, så får man ta det lite lugnare inne och köra lite lugnare lekar. Detta för att han ska tycka det är kul att vara ute såklart.

Jag  vill berätta för er hur glad jag blev igår när vi koppeltränade. Vi har ju koppeltränat 5 min 2 ggr/dag nu i några dagar inomhus till att börja med. Gick skit med det faktiskt, haha, eftersom att han enbart ser kopplet som en kampleksak...Trots avledning med godis osv så kändes det nästan som att han såg det som beröm att få godis. Då kanske han tänkte: "Ja eftersom att jag blir avledd med godis när jag kampar med kopplet så är det nog rätt bra att jag fortsätter kampa trots allt" Alltså jag tror faktiskt dem är så pass smarta.... Så nä, fick vara nog med det, på kvällen gick vi ut med honom och kopplet. Gjorde ingen större grej utav det utan bara kopplade honom och gick helt enkelt. Jag brukar kalla det att gå som att man håller i en handväska, alltså bara gå   Han kampade med kopplet till en början såklart men det ignorerade jag och gick bara vidare. Till slut insåg han att det trots allt inte var så kul utan lika bra att följa med fint...och då gick det strålande och han fick massa beröm! Blev massa lek också, försöker göra koppelträningen till en rolig grej, ska ju vara kul att gå i koppel. De ska behandlas precis som när de är lösa i princip   Menmen,Enkel lösning på det problemet!! Så där får ni ett tips som ni kan testa om ni också har liknande problem.

Kontaktövningarna går också jättebra, i alla fall "nej - och varsågod-övningarna". Han tar ögonkontakt med en snabbt och bra nu och verkar ha fattat vinken. Inkallningen går väl bra men kunde helt klart gått bättre. Fast det blir ju bättre såklart. Ibland stannar han och tittar på en bara när man kallar och då går jag iväg och säger: "Ja okej då går jag Asterix, hejdå". Då brukar han springa efter i full fart men de senaste dagarna har det gått sisådär med det. Då sitter han kvar istället och tittar. Då går jag helt enkelt fram och tar honom. Oacceptabelt att inte komma på inkallning, det ska liksom inte löna sig överhuvudtaget. Igår var han även intresserad av en sopbil på gatan längre ner så jag var rädd där ett tag att han skulle sticka efter. Han var även intresserad av några boxrar som gick förbi men inte så han sprang dit utan han tittade bara. Aja, klart man blir intresserad av omgivningen, allt är ju så nytt för honom   Fast han kan ju glömma att han får lov att hälsa på de hundar HAN vill hälsa på bara sådär...Nix nix.

Faktiskt så fick han även hälsa på en katt igår. Jag styrde upp detta möte så att säga, hehe.

Vi var ute och lekte som vanligt. Plötsligt såg jag att det satt en jättefin, lurvig kisse en bit bort och tittade på oss. Jag tänkte att jag tar med Asterix lugnt fram och bär på honom så katten inte blir rädd. Så kan de hälsa försiktigt. När jag var ungefär en meter bort från katten så kom katten självmant fram och nosade på hunden. Tyckte det var helt otroligt faktiskt, hehe. Asterix reagerade inte så mycket men i slutet började han morra lite. Men bara att visa att det är lugnt liksom och bete sig helt neutralt själv. Fast där fick han hälsat på en kisse iaf också   Han kommer ju typ bo med katter i sommar så han kommer garanterat vänja sig.

Även öronen lever sitt vilda liv vill jag lova. Ser ut som om han börjar få lite av rosenöron, haha...

Jag vill ju ställa ut honom i alla fall några gånger i framtiden och då vill jag gärna att han ska ha rastypiska öron. Annars är det inte ens lönt att gå på en enda utställning...

Läste det att rottisvalpars öron brukar leva sitt vilda liv, speciellt under tandlossningen (4-6 mån ålder). Men hans har ju redan börjat lite smått så jag undrar om jag inte redan ska börja massera dem och eventuellt då tejpa dem snart? Hmm...har googlat runt men inte hittat något svar på när man kan börja tejpa dem i så fall...

Så om någon här vet så uppskattas det väldigt mycket.

Ja ni ser ju öronen ^^

I alla fall, ikväll ska vi miljöträna lite i en lugn park i ett villaområde här i närheten.

Förhoppningsvis får han även träffa Sabinas och Mandanas hundar imorgon och umgås lite. 

Eftersom detta ändå blev ett långt inlägg så vill jag ogärna bomba det med massa bilder också, så får ta ett separat inlägg lite senare för fler bilder   

Ibland lessnar jag otroligt mycket på folk, det gör vi alla, är väl en del av livet.

Lessnar även på mig själv ibland också faktiskt, men det är ju en annan femma det.

Men det är ju något speciellt med hundfolk. Jag älskar hundfolk, helt underbart att ha människor att prata med om precis samma intresse som man själv, finns nog inget bättre, MEN... när det kommer till diskussioner bland hundfolk så kan folk rent ut sagt vara otrevliga mot varandra.

Ok, kanske tar jag åt mig för mycket, kanske överdriver jag nu (ja jag har lätt för att ta åt mig saker och blir lätt ledsen/irriterad) men tycker det ofta råder otrevlig ton bland hundfolk i olika forum på Internet. Nu har jag inte så många kompisar som har hund, så nu syftar jag just på de där Internet-forumen.

Jag vet att det mycket väl också finns folk som vill hjälpa till på riktigt men sen finns det faktiskt också de som bara vill visa sig vara bäst. Jag förstår inte, hur orkar man ärligt talat.

Jag kan säga som så här att jag är en person som inte orkar lägga mig i så mycket vad andra hundägare gör, såvida det inte är uppenbart djurplågeri eller annat stort problem. Sen kan jag ge min åsikt också men jag håller en god ton så länge folk håller en god ton mot mig! Jag avskyr att bråka, bland det värsta som finns tycker jag.

Sen hur folk väljer uppfostra, träna mm med sin hund är helt upp till dem.

Frågar man dock mig om vad jag tycker om det ena och det andra så får man ett rakt svar. Men jag håller god ton. 

Något att tänka på faktiskt: Det sitter faktiskt en människa där bakom skärmen, en människa med känslor. En människa som kan bli sårad.

Lite tankar bara...

Kommer sen ett mer positivt inlägg om Asterix också, med nya fräscha bilder. 

Vill tacka er för era fina kommentarer. Blir så glad!