Då man bara vill hem till mamma och pappa, glömma allt dåligt för en gångs skull och bara åka hem ett tag.

Men mamma och pappa är så långt bort, flera hundratals mil och jag får se dem minst en gång om året...

Att jag tar vissa psykiska smällar hårdar eän andra är nog helt enkelt för jag har gått igenom en massa... skit rent ut sagt... har tagit hundratals psykiska smällar verkligen, speciellt under tiden jag varit sjuk och då min häst dog...

Saknar även gamla vänner som jag nästan inte har någon kontakt med överhuvudtaget längre sen jag flyttade till Gävle. 

Just nu sitter jag här och tårarna bara rinner som hos en liten barnunge...

Fan varför låtsas jag hela tiden vara stark, varför låter jag så sällan mina tårar rinna inför andra, varför...

Ville bara skriva av mig lite så här allmänt...

Ska nog ta en Treo nu för fick enorm huvudvärk.

Och försöka komma upp på benen igen, skönt ändå att Asterix sover just nu så att risken minimeras att han känner av att det är något med mig.

Och dela med mig av ett vackert klipp som väcker hopp inom mig och man blir glad iaf på slutet   

Fick tidigare en fråga om jag kunde skriva lite om Asterix koppelträning.

Så tänkte berätta lite nu!

Vi tränar inte länge och ofta just nu, jag föredrar att ha honom mycket lös nu under första tiden så han lär sig följa mig. Och det har gått riktigt bra! Speciellt idag, han kom på nästan alla inkallningar!

Men när vi väl tränar koppelträning så tränar vi i cirka 5 min per gång, 2 ggr om dagen.

Vi började med att träna inomhus och locka på honom, ge godis när han kom och leka mm.

Det ska ju vara roligt att även gå i koppel! Inomhus gick det lite sämre för han had full fokus på att kampa med kopplet och då provade vi att avleda med godis men det gav snarare sämre resultat. Han fortsatte kampa, antagligen pga han uppfattade det som att han fick fördel av det. Ungefär så här: "Kampar jag så får jag ju godis!" 

Vissa hundar kan faktiskt uppfatta denna typ av avledning som beröm.

och jag har ju på många olika sätt märkt att Asterix är VÄLDIGT smart...

Så nej, vi förflyttade koppelträningen utomhus.

Bestämde att vi ignorerar istället hans kampande med kopplet och bara går.

Man bestämmer sig helt enkelt för att gå, ungefär som när man håller i en handväska.

Självklart ska man inte gå snabbt, utan i valpens takt så den hänger med, och ryck ej i kopplet utan bara gå.

Titta inte ens på valpen när den leker med kopplet. Grejen med detta är att den ska inse att den inte får fördel av att bita i kopplet, eftersom du inte ger den någon uppmärksamhet. När den släpper kopplet och det MINSTA lilla så ska du ge den en massa beröm! Så här måste man vara snabb! 

Detta har funkat för oss i alla fall och det går bättre och bättre med koppelträningen nu faktiskt! 

Idag har jag som sagt varit ensam med honom och han har skött sig exempleariskt!

Helt klart över förväntan!

Han har inte gått runt och bitit på förbjudna saker lika mkt som i morse eller som någon gång faktiskt sen han kom, han har tagit det lugnt, han har varit superduktig på kontaktövningarna och som sagt jättelydig utomhus!

Okej bara för det kommer han vara överjävlig när han vaknar snart....

Ska inte ta ut något i förskott, hahaha, han kan slå till närsom!

Okej men ja, det var lite om koppelträningen iaf!  Vi hörs senare!

En bild tagen för några dagar sedan, visst är han fin lilla Rottan! 

Jag orkade inte blogga igår...

Jag mår sådär idag... 

Jimmy är på jobb, han vaknade 5 i morse och åkte iväg runt kl 6.

Lämnade mig med en galen valp här hemma, jippi....

Dessutom jobbar Jimmy 6 dagar denna vecka och det  ganska länge varje dag.

Så min morgon har tyvärr inte startat på bästa sätt.

Som tur är har Asterix lätt för att somna, men i sängen när vi skulle morgonvila jag och han var han totalt galen, så han ligger och morgonvilar på golvet just nu nedanför mina fötter och jag sitter i soffan med en kopp kaffe. Omöjligt att somna om för min del!

Känner hungern komma smygandes men när jag är ensam med honom så hinner jag inte riktigt äta hursomhelst, så är det ju...Får passa på när han är lugn. Går han och hänger i gardinerna måste jag avbryta för jag accepterar inte ett sådant beteende överhuvudtaget. Inte en endaste sekund!

Man får ha deppiga dagar ibland...

Försöker tänka tillbaks på gårdagen, då allt gick så bra med bussåkning för Asterix del.

Vi åkte buss i 5-10 min, till Andersberg, för att åka till ett litet lugnare ställe.

Han var jättelugn och fin på bussen, skötte sig verkligen exemplariskt.

Men jag hade inte förväntat mig nå annat. Likaså går han jättefint i kopplet i nya miljöer, och det börjar faktiskt bli bättre då vi koppeltränar här utanför också. Han biter mindre och mindre på det och varje steg i rätt riktning är toppen. Lovade att jag skulle skriva om koppelträning igår, men hade verkligen inte tid eller ork till bloggen så kommer ett inlägg om det senare idag.

Jag är mest deppig för att vi fortfarande inte åkt ut till stugan och jag hatar att bo här i lägenheten just nu.

Vi bor på tredje våningen så varje gång man ska ut måste man springa upp och ner, och jag med min kondition....

Sen så känner jag mig inte säker här ute med Asterix, är en parkering bredvid fotbollsplanen vi leker på och jag är rädd att ju mer självsäker och äldre han blir desto längre bort kommer han att gå. För självsäkrare har han ju blivit, det kan jag konstatera... Men vi tränar inkallning för fullt! Det är mest när jag är ute själv med honom som jag är osäker och tänkte testa långlinan iaf varannan gång vi ska ut idag. På fredag eller lördag åker vi ut till Jimmys pappa iaf och ska vakta huset över helgen då de åker på semester. Så då bor vi i huset till att börja med, skönt. Sen flyttar vi ut till stugan i trädgården.

Annars, planer för dagen...

Fortsätta med kontaktträning, sitt och massa lek...

Vi försöker att leka ute just nu för här inne tkr iaf jag ska vara mestadels lugn och ro, ingen som helst anledning att fara runt som en idiot här har han. Han får dock leka med sina leksaker hur mkt han vill själv men det är en annan femma. Blir han för dryg inne genom att bita på mig och möbler, tänker jag lägga ett skinkspår till honom, skinka är han totalt galen i, det märkte vi igår, då vi börjat ha det till hanteringen och kloklippningen...Även nästa måltid ska han få söka efter, han behöver det, jobba för maten får man göra ibland! En sak som jag också märkt funkar ganska bra på honom när han är övervild är att ta honom i knäet och ta ett tuggben som jag själv håller i och så får han bita på det. Han lugnar sig på studs av någon anledning. 

Här kommer lite bilder från miljöträningen i parken i förrgår.

Sen dog kameran såklart så blev inga bilder från när han var duktig och gick fint på trottoaren i koppel trots massa bilar. Får bli bilder på det nästa gång!

Och såklart ska han ha den största pinnen...

Nej vi får höras senare, nu tänkte jag smyga iväg på toaletten.

Sen vaknar väl monstret och då är det dags att gå ut och jag fungerar ju tyvärr inte när jag är hungrig, men antar att det bara är att bita ihop och köra på... eller?