Ja denna omtalade diskussion då ja. 

Nästan som att man känner men åååh måste jag ge mig in i den igen.

Känns som att detta ämne ständigt diskuteras och det finns liksom två sidor av myntet på det ungefär, men ändå så diskuterar man vidare trots att man inte kommer fram till något  mer än vad man brukar komma fram till  hmm...

Jag har inget emot blandraser, vi har själv ägt och jag har tagit hand om sådana, men..

Det avlas tyvärr mycket hejvilt på olika raser idag, rent sjuka blandningar förekommer, vilket inte är sunt någonstans. 

Det finns skräckexempel där man blandat bla papillon med amstaff. 

Ja ni hör ju själva hur det låter, vart är det sunt någonstans?

Eller där man blandat vallhundstyper med draghundstyper samt slängt på lite jakthundstyper på det.

Vad får man då? En hund som eventuellt vallar cyklar/joggare och jagar alla möjliga djur ute samt eventuellt äter får 

Kanske var lite överdriven där men nog inte helt omöjligt detta faktiskt. 

Dock är jag också säker på att det faktiskt finns hejvilda blandningar som ändå blir stabila individer i rätt händer.

Sen finns det lite "schysstare" blandningar givetvis om man ska se det ur det perspektivet.

Men största problemet är egentligen att man aldrig kan vara helt säker då man köper en blandras, uppfödaren kan helt enkelt fått avelsförbud av SKK och därför avlar på blandraser eller oregistrerade hundar. Eller någon annan anledning.

Också är det tyvärr oftast så att uppfödarna som föder upp blandrasvalpar ställer inte några vidare krav på köparna och det slutar tyvärr ofta med att hundarna blir omplaceringshundar mm. 

Men ja, så här är det främst hos mig att jag vill veta vad jag får och väljer därför en renras framför blandras. 

Såklart kan inte jag säga att bara för att jag köper en renrasig rottweiler så är det ju inte så att allt kommer serverat på silverfat, alla saker gör tyvärr inte det. Man måste jobba själv och det mycket. 

Men sen har alla rottisar såklart allmänna gemensamma egenskaper! 

Köper jag dock däremot en blandras kanske jag måste gissa mig till och det blir väldigt mycket "vänta och se". 

Hursomhelst... jag kommer garanterat äga en blandras i framtiden 

Men då kommer jag inte köpa en blandrasvalp utan en vuxen omplaceringshund. 

 Varför? jo för att jag vill inte på ett direkt sätt stödja blandrasaveln.

Så, nu hoppas jag att folk inte fått fel uppfattning och tror att jag hatar  blandrashundar, hundar är oavsett ras för mig fina och älskvärda! 

Men jag avskyr aveln! ¨

Hoppas vi är klara med detta nu! 

Sitter och funderar lite på om man ska påbörja skvallerträning med Asterix, eller om jag bör vänta iaf ett tag till.

Vi har ju inte upplevt så mycket störningar än så länge. Så är ju onödigt då antar jag...

Sen är jag ändå liiite skeptisk och förvirrad kring det där med skvallerträning.

Kan hunden ändå "fråga" mig annars i olika situationer så behöver han väl inte skvallra? Eller? hmm...som sagt lite förvirrad!

Vi tränar ju redan nu på att han ska kunna "fråga" i olika situationer.

Haha och vet ni vad, träningen har banne mig givit resultat!! 

Jag satt och drack kaffe häromkvällen i soffan, Asterix ville såklart ha... Han satt och pep och tittade på kaffet och jag sa "Nej". Direkt efter det sökte han ögonkontakt med mig och väntade på ett "varsågod". 

Men i detta fall blev det givetvis inget "varsågod"  haha men rätt häftigt eller hur? 

Men idag tog han sisådär några steg mot en fågel, och då trodde jag det skulle bli jakt och blev ju automatiskt att man sa "nej". man agerade rent instinktivt där alltså. Fåglar är ju liiiite roligare kanske?? Fast jag tror på att.... jag som ägare måste ju vara det bästa som finns?? Och då sticker inte min hund efter vilt utan att fråga. Fast iofs, en VALP är ju en VALP, såklart att fåglar som han typ aldrig sett är något nytt och intressant.... 

Lite att fundera över där har jag ändå... 

Synpunkter/tankar kring skvallerträning som förebyggande?

Dela gärna med er!  Kommer även göra en omröstning om detta så kolla i vänsterspalten och svara gärna. Om ni vill motivera ert svar mer så kommentera gärna i inlägget! 

Igår fick han hälsa lite på grannens rottis Clara igen, och det gick jättebra denna gången.

Denna gång fick killen vara självständig och stå på egna ben på marken. Matte stod  en liten bit bort och höll uppsikt hela tiden. Till en början var det lite sisådär, men inget morr. När han såg att jag pratade och klappade klara såg han att det var lugna puckar. Då började han vifta på svansen 

Mjukost på tub är nya favoriten.

Hopp och lek. Har en lekmorrande rottweiler varje gång vi leker, (ni minns kanske att jag skrev om det rastypiska morrandet i olika situationer). Folk som går förbi undrar vad tusan som händer. Han låter verkligen jättefarlig för de som inte är vana ju. Lovar det att brottning och allmänt lattjande och knuffande är hans favoritlek. Såklart, vi leker ju på hundars vis.

Asterix överskattar som vanligt sig själv. Varje gång vi går förbi denna stocken vill han gå upp på den. Antagligen för att jag lärt honom det och vi brukar köra balansövningar på den. Så nu har han börjat försöka komma upp på den själv och det är han ju alldeles för liten för givetvis. Hahaha...

Då finns ju matte till hands för att hjälpa till såklart! Teamwork it is.

Just nu sover lillkillen.

Ännu en sak jag är stolt över är att han börjar vilja leka lite mer ute.

Råder inga krav där ännu, men idag kampade vi lite ute, fastän han grep inte lika bra i leksaken som inomhus men jag backar alltid bandet i nya miljöer och berömmer egentligen varenda tendens till att vilja leka. 

Jag har märkt att mina läsare minskat på sista tiden, jag förstår om ni blir trötta av att jag bara skriver om min hund Det ska bli en förbättring.