Nu när det är sommar är många av oss ute mer och tar med oss mat/fika ut i naturen för en trevlig picknick!

Men det gäller att vara försiktig för hundens skull!

Bild: Agria

Tex olika slags benrester är farliga för hunden. Tillagade fågel- , fläsk - och fiskben ska man vara extra försiktig med. Dessa kan nämligen splittras till mycket vassa bitar i hundens magsäck. På glupska hunder som inte tar sig tid till att tugga sönder benrester ordentligt kan de även sätta sig fast i gommen och i matstrupen.

Även glasspinnar blir sylvassa när de splittras och det händer att både flisor och hela pinnar perforerar hundens tarmar och magsäck.

Även engångsgrillspett i trä ska man se upp med. Det kan sticka hål på magsäcken och tarmen om hunden sväljer det.

Majskolvar är inte heller bra för hunden. De sätter sig som proppar i tarmen. Enda sättet att rädda en hund som svalt en bit majskolv är att operera den.

Men det är inte bara ätbara grejer som kan skada hunden... Krossade glasflaskor tex skär lätt sönder en hundtass. Likaså sönderskurna engångsgrillar av aliminium är också mycket vassa för en hund att sticka nosen i eller kliva på.

Hur förhindar man då dessa olyckor?

Ja det är ganska enkelt. Det gör man genom att alltid slänga sitt picknick-skräp i närmaste papperskorg. Ja även överlag om man går och äter något ute, för tänk på hundarna... Givetvis är det också viktigt att hålla koll på vad hunden stoppar i sig. 

Jag har haft en del husdjur förutom hund, bla katter hemma men tänkte först och främst prata lite om min foderhäst som jag hade då jag bodde hemma, i ca 4 år. 

Intention hette han enligt stamtavlan och var ett amerikanskt varmblod. Dock kallades han för Tösse.

Han var en gammal travare och på travet hade det gått jättebra för honom.

När han blev för gammal för travet omskolades han till ridhäst.

Tösse såg jag i en annons först då jag letade sköthäst/medryttarhäst och den sommaren 2006 var en underbar sommar tillsammans med denna häst. Det var en varm och solig sommar och vi hade hunnit med många fina uteritter.

Senare, för att göra en lång historia kort, så blev jag fodervärd på honom.

Tösse var faktiskt den enda häst jag träffat som jag kunde lita på 99,9% på. 

Han var gammal, tror han var 17 år när jag började rida honom (minns tyvärr ej exakt).

Han var så lugn och stabil i psyket så det var otroligt. Jag var aldrig rädd då jag var ute och red honom.

Någon gång har ju även han haft sina stunder, men då har han blivit rädd. Och jag har alltid kunnat kontrollera honom, har aldrig själv blivit rädd i de situationerna.

2 juni 2010 gick Tösse bort i plötslig tarmvred ute på sommarbetet.

Det var en mycket mycket jobbig dag, jag hade förlorat min bästa vän.

Men jag minns honom så väl och kommer alltid att göra, han var en underbar häst.

Kanske inte en hopp - eller dressyhäst, kanske ingen tävlingshäst och kanske inte något att skryta om på det planet; men för mig var han den bästa och oersättlig för alltid!

Vi ses sen min fina häst!  

Min första hund eller ja egentligen hela familjens första hund var Sebbe, en engelsk springer spaniel.

Jag minns att jag var väääldigt liten då vi köpte honom, minns faktiskt inte hur liten, det var sååå längesen!

Men Sebbe var en otroligt snäll och förarvänlig hund. 

Han älskade att strosa runt i skogen med oss och han var riktigt lättlärd och snäll mot alla! 

Men Sebbe blev tyvärr sjuk ganska tidigt i livet och gick bort alldeles för tidigt... 

Jag har tyvärr inegn bild på honom taget med kamera, men jag har kvvar bilderna av honom i minnet. 

Jag saknar dig, Sebbe!