S:t bernhardshundarna fungerar bäst i lag med minst 3. Dem sänds ut i patrullering efter snöstormar och går längs stigarna och letar efter strandsatta individer. Om de träffar på ett offer för stormen lägger sig två av hundarna på varsin sida om personen för att hålla honom varm, och en av dem slickar honom i ansiktet för att väcka honom till medvetande. Under tiden har den 3:e hunden vänt tillbaka till klostret för att slå larm och visa munkarna vägen. Hundarna får alrig någon egentlig träning, för faktum är att ingen riktigt vet hur man ska träna en hund för att få den att göra så här. De yngre hundarna lär sig vad som förväntas av dem genom att springa efter de äldre som är ute på uppdrag. Det är hunden själv som avgör om den ska stanna hos offret eller hämta hjälp. 

Källa: Vad vet din hund, av: Stanley Coren & Yanet Walker

Amerikansk cockerspaniel

Ursprungsland: USA

Rasgrupp: 8 (Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) 

Smeknamn: Amris

Vikt: 13-15 kg

Mankhöjd hane: 37-39 cm, Tik: 34,5 - 36,5 cm

Historia

Rasen har ett gemensamt ursprung med cocker spaniel (den engelska varianten). Namnen spaniel var känt redan på 1300-talet och den allmänna åsikten är att de härstammar från Spanien. 

Dagens Amerikanska cocker spaniel började få sin typ i mitten av 1940-talet. Några få välpälsade individer dök upp och blev mycket populära. Man gjorde därefter en intensiv inavel på dessa och fick fram en typ med mer päls. 

År 1945 delades den i två raser; cocker spaniel och amerikansk cocker spaniel. De första importerna till Sverige gjordes på 1950-talet. 

Användning

Även om rasen under lång tid avlats endast för sällskap och utställning, så finns de ursprungliga jaktegenskaperna kvar i generna om man vill plocka fram dem. Det är en hund som kan användas till småviltsjakt och eftersom den har en mycket god näsa kan den lätt tränas inom viltspår. Liksom övriga spanielraser ska den arbeta tillsammans med sin förare både före och efter skott. Det finns hundar som tävlar framgångsrikt i till exempel agility, lydnad, freestyle och utställning. Det har även funnits individer som utbildats till räddningshundar. Amerikanska cocker spanieln är helt enkelt en allroundhund!

Egenskaper/Temperament 

Den amerikanska cocker spanieln är en orädd, glad och balanserad hund. Den är lättlärd men inte helt utan egen vilja. Mentaliteten är väldigt viktig, rasen ska ha den rätta spanielprägeln och vara en "merry cocker" med en ständigt glatt viftande svans. Det är en stor hund i en liten kropp och robust arbetsmyra i såväl skog och mark som på appellplan. Den hänger gärna med på långpromenad likväl som den gillar att slappa i soffan med hela familjen. Amerikanska cockerspanieln är en alert hund med mycket utstrålning. I hemmet finns den alltid med där du är och är en kompis i alla lägen. Den älskar allt och alla. 

Pälsvård/Skötsel

Amerikanska cocker spanieln får som vuxen en väl tilltagen päls, vilken måste skötas noga för att hunden ska må bra. Man kan hålla sin hund sportklippt för att göra livet lite lättare både för sig själv och hunden. Den bör trimmas minst 4 ggr/året och däremellan klippas rena på öronens insidor. Man behöver inte kamma hunden varje dag. Det är lagom med ett bad samt föning och borstning var eller varannan vecka. Har man varit ute i skog och mark bör pälsen kontrolleras en extra gång. 

Övrigt/Att tänka på:

- Rasen älskar sin familj och vill vara en del av den. 

- Det är en stor hund i en liten kropp som faktiskt kräver en hel del aktivitet för att må bra. 

- Pälsen måste skötas och trimmas regelbundet för att det inte ska uppstå hud- eller öronproblem. 

- Rasens ärftliga ögonsjukdomar debuterar vid 2-4 års åldern. 

I vissa kloster i Tibet för man in hundar till de döende. Munkarna tror nämligen att hunden tjänar som tillfälligt hem för en helig mans själ tills dess han kan återfödas eller reinkarneras i ny mänsklig gestalt. Vissa religiösa sekter går ännu längre. De tror att alla hundar är människor som kommer att anta mänsklig skepnad i sitt nästa liv. Forskarna är dock relativt eniga att det enda som döljer sig under hundens päls är en hund. Men vem vet...?

BRACCO ITALIANO

Ursprungsland: Italien

Rasgrupp: 7 (Stående fågelhundar)

Vikt: 25-40 kg

Mankhöjd hane: 58-67 cm, Tik: 55-62 cm

Historia

Bracco italiano är en mycket gammal italiensk hundras. Den har under hundratals år använts för fågeljakt. Den har under seklerna utvecklats i takt med jaktens behov. Den finns avbildad på fresker från 1300-talet vilket är bevis för att rasen med odiskutabel tidlöshet behållit både sin typ och sina anlag som stående fågelhund. 

Användning

Bracco italiano används som stående fågelhund och är specialiserad för jakt i våtmarker. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är tålig och lämpad för all sorts fågeljakt. Den är pålitlig och begåvad med utmärkt förmåga att förstå, samt så är den lugn och lätt att träna och lära. Bracco italiano är en intelligent och lydig hund och under jakt håller den en mycket bra kontakt med sin förare. 

Pälsvård/Skötsel

Bracco italiano är en korthårig hund som inte kräver någon speciell pälsvård. Den bör dock badas vid behov. Man bör kolla öron och klor regelbundet. Man bör också kolla eventuella hudveck. Håll torrt och rent, så att det inte bildas svamp. 

Övrigt/Att tänka på

Rasen blir i allmänhet ca 10-11 år gammal.

VISITATION

Att visitera hunden är viktigt för att tex upptäcka eventuella sjukdomar, skador, sår mm. Om du visiterar hunden regelbundet upptäcker du snabbt om något är fel. Då kan hunden få snabb behandling. När valpen är van vid att bli hanterad är det inga problem att visitera den. 

Hur ofta ska jag visitera min valp? Jag tycker man ska visitera valpen noggrannt i alla fall 1 gång i veckan. Liksom jag skrev i inlägget om hantering så tycker jag att man ska avse en specifik plats där all vård och skötsel ska ske. Tex en mjuk bädd på golvet i ett lugnt hörn. 

Även visitationen ska som hanteringen vara en trevlig stund dig och valpen emellan. Klappa och mycket med valpen och stressa inte med att få allting gjort i början. På så vis känner sig valpen avslappnad och trygg. Glöm inte att berömma valpen mycket när den är duktig och ge godis. 

Du ska under visitationen i tur och ordning kontrollera pälsen, tassarna, öronen, ögonen, munnen och tänderna samt svansen. 

Steg för steg:

1. Kontrollera pälsen och skinnet. Det är inte ofta hunden tycker illa om att man tar i pälsen eller skinnet eftersom den är van vid att bli klappad. Men det är en bra kontroll som du lätt gör. Du kan även göra denna kontroll samtidigt som du borstar hunden. Träna hunden att stå stilla genom att hålla en hand på nacken, hålla i halsbandet eller lägga en lugnande hand mot bringan. 

2. Kontrollera tassarna. Även om tassarna verkar ganska tåliga är det lätt att de blir skadade, av tex frön som tränger in mellan tårna och kan ta sig genom huden. Som jag nämnde under inlägget om hantering kan också taggar och stickor komma in i tassarna. Kontrollera tassarna som under hanteringen; dela på tårna och känn mellan dem samt känn på klorna och sporrarna (om valpen har några). 

3. Kontrollera öronen. Vänj valpen vid att du känner och tittar på örat och sedan lyfter upp öronlappen. Detta gör att det blir mycket lättare om du senare måste ge hunden någon form av medicin direkt i örat. Hunden kan tex ha fått en öroninflammation vilket gör mycket ont. Det måste genast behandlas. Bla därför är det viktigt att man kontrollerar valpens öron. 

4. Kolla munnen och tänderna. Valpar bråkar ofta då man ska se dem i munnen. Detta beror på att munnen och tandköttet kan vara ytterst känsliga, speciellt när de permanenta tänderna börjar komma vid 5-6 mån ålder. Vid den tiden bör du kontrollera att mjölktänderna lossnar som de ska. Om du kollar munnen och tänderna regelbundet upptäcker du om hunden har hål i tänderna eller någon infektion i munhålan. Det bästa är att be veterinären om råd hur du gör detta på bästa sätt, men jag ska ge er lite enkla tips. 

Börja med att känna runt nosen på valpen och belöna. Lyft sedan upp läpparna lite och belöna, fortstätt med att öppna munnen försiktigt genom att hålla den ena handen under nosen och tryck på båda sidor av käken bakom framtänderna och dra med den andra handens pek - och långfinger ner underkäken. Kolla på tänder och tandkött. 

Var uppmärksam på om valpen har dålig andedräkt. Det kan bero på tex infektion i bakre delen av svalget eller problem i mag- tarmkanalen. Vanligaste orsaken är dock plack och tandsten. 

5. Kontrollera svans och ändtarm. Det kan tyckas onödigt att få röra vid valpens svans, men en del hundar reagerar faktiskt mycket på detta. Fortsätt bara att klappa valpen över bakdelen och området kring svansen. När valpen vant sig kan du fortsätta med att försiktigt lyfta upp svansen en bit. Som jag skrev i inlägget om hantering så är det viktigt att röra även vid svansen då det underlättar om du senare någon gång måste ta tempen. Det är givetvis också bra att titta lite snabbt på hundens ändtarm, så den inte har sår där eller att det ser inflammerat ut mm. 

När du är klar med visitationen, beröm valpen och sitt kvar och gosa med den en stund! 

TÄNK PÅ: 

- Gör denna visitation minst 1 gg i veckan.

- Vänj valpen vid att bli hanterad först innan du visiterar. Har du inte läst om det så kolla i inlägget:

   "Vård/skötsel av valpen steg 1:Hantering" under kategori Valpliv.

- Ta det lugnt och stressa inte. MYS mycket med valpen under visitationen och belöna mycket när den är duktig och låter dig visitera den.  Hinn hellre inte med allt på en gång och mys med och lugna ner valpen om den blir sprattlig och nervös, än att skynda dig och ignorera att valpen tycker det är obekvämt. Det lönar sig för er båda och er relation!

I nästa inlägg under detta tema vård/skötsel av valpen kommer jag att skriva om tandborstning. Ha en bra fredagskväll nu. Pussar & kramar!! 

Alpenländische dachsbracke

Rasgrupp: 6 (Drivande hundar, samt sök- och spårhundar)

Ursprungsland: Österrike

Mankhöjd: 34-42 cm

Historia

Redan i forntiden användes jakthundar som var förvånansvärt lika Alpenländische dachsbracke och rasen är en av de äldsta jakthundsraserna med ursprung i Mellaneuropas bergstrakter. Aveln sköttes av yrkes-och bergsjägare som endast avlade efter prestation utan hänsyn till utseende. 

År 1932 erkändes rasen som den tredje viltspårhundrasen i Österrike och internationellt erkändes den 1975. De första importerna till Sverige kom från Österrike under senare delen av 1990-talet. 

Svenska Schweisshundklubben, vilket Alpenländische dachsbracke tillhör, bildades 1983.

Användning

Alpenländische dachsbracke används huvudsakligen vid eftersök på klövvilt, men även som kortdrivande på hare och räv samt på rådjur i Sverige. Den är också användbar vid jakt på vildsvin och kan även uppfostras till att apportera mindre hårvilt samt fågel på land och i vatten.

För att bli utställningschampion måste en Alpenländische dachsbracke ha meriter från viltspårprov. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är orädd, lugn och arbetsvillig. Den har vilt - och rovdjursskärpa. Spårarbetet ska vara lugnt, säkert och släpps den på skadat flyende vilt bör den med skall förfölja och ställa viltet. Vid drevjakten krävs jaktpassion, spårnoggrannhet och spårvilja över inte alltför stora ytor. 

Rasen har ett vänligt sinnelag gentemot familjemedlemmar. Den kan dock vara något reserverad mot främlingar. 

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov. 

Övrigt/Att tänka på

Alpenländische dachsbracke är en utpräglad jakthund för jägare med behov av en eftersökshund och/eller kortdrivande hund. Den passar därför inte enbart som sällskapshund. Den passar inte som hundgårdshund. Social träning i tidigt skede är nödvändig för att minska rasens självständighet. 

Något som också är mycket viktigt att börja med då man får hem valpen är allmän vård och skötsel. Det innefattar allt från visitation, pälsvård, tandborstning mm. Jag tror att detta tyvärr är lätt att glömma bort och därför så har många hundägare idag problem då de tex ska klippa klorna på sin hund, borsta den eller när de tar hunden till veterinären. 

Nu kommer jag i detta inlägget att prata om hantering av valpen. Det man börjar med allra först och när valpen har vant sig vid att bli hanterad börjar man visitera den samt med annan skötsel. Därför är det mycket viktigt att man börjar med detta redan då man får hem valpen!

Hantering av valpen behöver inte vara något tråkigt, utan precis tvärtom; det ska istället vara en positiv stund tillsammans för hund och ägare. 

Hur ofta ska man då hantera valpen? Jag tycker man ska göra det ofta i början, men korta stunder! 1-2 ggr varje dag, cirka 5 minuter båda gångerna. Gör iordning en speciell plats där hanteringen och framtida vård/skötsel/visitation ska ske. Tex på något mjukt på golvet i ett lugnt avskilt hörn. 

TÄNK PÅ: Ha godis med vid hanteringen och beröm och belöna valpen MYCKET! De flesta valpar kommer att vilja fly och kommer att sprattla i början, men ge dig inte. Håll kvar valpen och gör ingen större affär av det hela. Ta det lugnt, och ta varje steg lugnt och sansat. Det är bättre att man inte hinner med varje steg en gång än att stressa igenom varje steg så att valpen kommer att förknippa hela situationen med tvång. Klappa hellre valpen lite , ge godis och mys lite, rör lite vid tassarna, ge godis och mys igen osv osv.... Då kommer valpen till slut tycka att detta var ju en trevlig stund och kommer förknippa det med något bra.

Gör så här: 

1. Börja med att stryka valpen från huvud till svans med lugna rörelser längs den sida som är närmast dig. Detta gör valpen lugn. 

2. Flytta nu handen över ryggen på valpen till den andra sidan och stryk den även här med långa, långsamma rörelser. Stryk inte för hårt för det kan göra valpen lite exalterad. 

3. Prata lugnande och ge valpen godis för att vinna dess förtroende när du rör vid ben och fötter. Långsamma försiktiga tag lugnar valpen och gör att du kan känna igenom resten av kroppen. 

4. Undersök tassarna en i taget. Dela på tårna och känn på klorna, även sporrarna om den har några. Börja med att bara röra vid tassen och belöna valpen. Tänk på att det är vanligt att hundar är extra känsliga när det gäller tassarna så lägg ner mycket tid på att få valpen att acceptera att du rör vid dem. Mycket beröm och godis! Som tidigare nämnt så stressa absolut inte, utan ge godis och mys hellre med valpen om den blir för exalterad när du rör vid tassen, istället för att ta alla tassar på en och samma gång. Det är mycket viktigt att kontrollera tassarna då det kan hända att valpen tex får en tagg eller sticka i tassen, dessutom är det viktigt för kloklippningen. 

5. Området kring svansen är mycket känsligt och de flesta valpar tycker inte om att man rör svansen så låt valpen få tid att vänja sig vid detta. Det underlättar om du ska ta tempen på valpen om den verkar hängig. 

Tänk på: Säger det återigen; Ta det lugnt! Se till att hanteringen blir en trevlig och positiv stund för både dig och valpen, för det lönar sig i längden, jag lovar! Du behöver inte hinna med alla dessa 5 punkter vid ett och samma tillfälle. Är valpen som sagt för sprattlig så fokusera hellre på att lugna ner den med långsamma klappar och godis och fortsätt nästa gång. Du känner efter själv helt enkelt hur din valp är. 

Men glöm inte:  Ge aldrig upp, det kommer att gå till slut! :)

I nästa inlägg under kategori valpliv kommer jag att ta upp steg 2 på vård/skötsel av valpen, vilket då är visitering. Håll utkik!

Akita

Ursprungsland: Japan

Rasgrupp: 5 (Spetsar och urhundar)

Andra namn: Akita inu

Mankhöjd hane: 64-70 cm, Tik: 58-64 cm

Historia

Akita är den största av sex hundraser som sedan urminnes tider har funnits i Japan. 

Dagens akita är resultatet av ett stort restaureringsarbete som japanerna har lagt ned på rasen de senaste årtiondena. Typ, färg och temperament har renodlats tillbaka till den ursprungliga japanska jakthunden som funnits i hundratals år i norra Japan. Allt för att återskapa "Original-akitan", matagi inu. Detta har resulterat i att den japanska akitan numera skiljer sig avsevärt från efterkrigtidens variant, genom en lättare och torrare kropp, röd, vit, tigrerad eller sesamfärgad päls och ett starkt orientaliskt utseende. 

Användning

Akitan används idag mest som sällskapshund. Men den är även en populär utställningshund. Den används också som eftersökshund med framgång. Den älskar att använda näsan och tar både markspår och luftspår. 

En akita trivs lika bra med att arbeta som att ta det lugnt en morgon. Olika aktiveringar som tex spår, sök, promenader med klövjeväska, agility och lydnadsträning är aktiviteter den gärna deltar i. Akita är bra på mycket, men den är ingen utpräglad specialist på något. Den njuter av att vara med sin flock. 

Egenskaper/Temperament

Rasen är en ursprunglig hund med utpräglade ledaregenskaper som kräver en del hundkunskap och tålamod. Den är normalt en tyst, lugn, oberörd och värdig hund men kan trots detta snabbt växla från vila till aktivitet, för att lika snabbt koppla om till vila igen. Akita är lojal och tillgiven sin familj och skyddar denna till varje pris. Den tycker inte om att vara socialt isolerad från sin familj, utan vill helst vara i händelsernas centrum och flyttar sig gärna för att kunna hålla ögonen på sin ägare.  Den är en stolt och värdig hund med stark integritet. 

Pälsvård/Skötsel

Pälsstrukturen ska vara grova,  raka täckhår och mjuk tät underull. Pälsen på manken, baksidan av låren  och svansen är längre än på resten av kroppen. Normalt fäller den det mesta av sin underull 2 ggr om året, vissa gånger även täckhåren. Vid fällning av underullen rekommenderas ordentlig urkamning, i övrigt kräver den ingen speciell pälsvård. 

Övrigt/Att tänka på

Även om rasen är självsäker, ambitiös och hård bör den inte fostras med omild hand. Den vill följa sin ägare och är uppmärksam på ägarens signaler. Den kräver en pålitlig ägare som ger tydliga direktiv. Brysk behandling ökar snarare än minskar oönskat beteende hos hunden när den mister förtroendet för sin förare. En ägare som förlorar behärskningen avslöjar sin osäkerhet och kan framkalla mer dominans hos hunden, som då kan anse sig bättre lämpad till flockledare. Trygghet, konsekvens och positiv inlärning ger bäst resultat. (Tänk på att detta gäller ALLA hundraser, men vissa kräver att man är extra tydlig, som då tex akita!)